In action.



Nya bikinitrosan?

Resultatet blev över förväntan, jag är ingen fena på matlagning, underlättar för mig att det finns något som heter recept. Efter idag har även förstått varför det är bra att följa recept, ibland :)


Recepten som låg i gårdagens påse var printat på återvunnet papper. Tummen upp!



Leverans no.1


Igår, 21:30, fick jag min första leverans från middagsfrid. Eftersom jag insåg att jag skulle vara hemma ganska sent ringde jag, böna och bad om att budkillen kunde leverera till mig sist. Jag hade dock valt att jag inte ville ha leverans innan 18:00 plus att middagsfrid själva gick ut med att dom leverar fram till 22:00. Hur som, killen kom vid halv tio och sa att han bor i området tvärs över gatan, men att han hade sluta för två timmar sedan. Han har alltså ruvat på mina varor i två timmar. Jag bad om ursäkt men tänkte samtidigt: fantastiskt, han kanske alltid kan ha mina varor till sent på kvällen? :)


En hel kasse med massa saker jag aldrig skulle få ihop själv när jag handlar.

När jag är i en affär och ska göra ett försök till att planera flera dagars måltider slutar det med att jag köper: korv (som förvisso står högst på min tio-i-topp på godast mat), yoghurt, en diskborste, en paprika, smågodis, juice, ägg, en film.

O så kommer jag hem och inser att jag har tolv diskborstar, filmen har jag redan, har inget att ha i yoghurten, varken korvbröd, makaroner eller något som passar till korv...ja ni förstår säkert vilket fail det blir. :)

Men nu verkar det vara löst, recepten ser ut att falla mig i smaken, något med lammstek, en annan med fisk och den tredje är mozzarellagratinerad aubergine och rostade rotfrukter.


Från ekande tomt till välfyllt.

Projektet blir nu att få ihop dessa recept till välsmakande måltider....

Bara så ni vet.


Det går inte att öppna porten med ett SL-acess kort.

Jag försökte nämligen idag, så jag vet - fick lära mig den hårda vägen.


Var ju värt ett försök.


ps. bilden är ett återskapande av händelsen.

Tisdag på torsdag tisdag på torsdag...


På tisdag, idag är det torsdag, för er som glömt, jag kunde ha glömt...om jag inte hade satt upp en lapp om läkartid under min "kom-i-håg" magnet, som jag kom ihåg att kolla :)

Alltså, nästa vecka, på tisdag kommer min första kasse med mat från middagsfrid.se

Spännande.

Innan dess ska jag jobba lite, sticka lite, middag med jobbet...och annat viktigt. OM jag inte glömmer vill säga.

Idag glömde jag att jag hade en kastrull med kokande ägg på plattan, igen, förra gången det hände blev resultatet så här:


Tihi, lite snubbigt failure.


Taxi, taxi...


Jag glömde berätta om dagens höjdpunkt.

Tågen var inställda.

Jag tar självklart chansen och hoppar in i en taxi, direkt. Denna gång och vid ett flertal andra tillfällen känner taxichauffören igen mig. Från någonstans. Vi kom senare fram till att jag forfranrande, tydligen, rider på mitt kändisskap från min tid på Coop Extra, som den där glada kassörskan som alla ville handla hos. Utom under PMS-tider då vilken rullatorkärring som helst blev av med både ögon och hår så fort dom gjorde försök till att tränga sig före i kön (inte alls lättantändligt temperament). Eller som den gången jag gav en kille, återkommande givetvis, en brutal utskällning för att han smygläste expressen men bara köpte aftonbladet (varför han valde att köpa någon av dessa är för mig ganska oförståeligt då skiten lika gärna kan jämföras med dingding värld, enda skillnaden är att dingding värld var rolig). Han blev helt förskräckt när jag hade pekfingret i högsta hugg, spotta och fräste med gäll röst ut, som en annan paragrafryttare, att man minsann måste betala för att läsa. Han undrade säkert vilket psyko jag var som kunde bli såpass upprörd över hans smygläsning och att jag, på riktigt, tyckte det var värt en lång uppläxning. Han kom aldrig tillbaka till min kassa, ever. Om det bara var jag som hade öppen kassa, ja då vanka han runt i butiken tills någon av mina kollegor behagade att öppna en till kassa.

Tillbaka till taxin.

Jag har kaffe i ena handen och tidning i andra, frågar snällt om jag får hoppa in med kaffen.

Javisst, bara jag inte spiller.

....

Vad gör jag?
Spiller.

Varpå jag frågar om jag blir utslängd och betalningsskyldig upp över öronen nu. INKASSO, saftblandare, SÄPO...kunde se alla komma efter mig.

Nejdå. Bara jag inte gör det igen.

Okok. I promise...never ever again, I cross my heart.

Hur som, han var trevlig, jag var social. Ingen ovanlighet.

Jag kläcker min idé om att jag vill börja köra taxi, för att lära mig att hitta bättre runt om i Stockholm. Samt att man har friheten att vara sin egen chef. Han blir helt till sig och förklarar all utrustning, jag får kolla i den gula pärmen där man kan hitta alla distrikt och se på när han skicka internmedd. till sin sin taxipolare.

Hela resan slutade med att jag skulle kolla om jag kunde få ett bra pris på en extern hårddisk och att han ska ge mig tips och råd på vägen till min framtida yrkesroll som taxichaffis.

Nummerbyte, check.

Han tycker dock att jag behöver träna om jag ska köra taxi, han påstår att man på heltid jobbar på att bygga upp en kraftig ladugårdsröv och kulmage. Perfekt, då passar jag in, direkt.


Nu, CSI!



Konbanwa.


Watashi wa nihon-jin desu...
Nä, inte riktigt.


Susanne, iklädd en Yukata, poserar på ett hallgolv.


Jag ser ut som en japanska, om man bortser från mitt västerländska utseende då :P

Jag var på fest igår, en fest med japan tema, hos en vän som snart (väldigt snart) flyttar till Japan. Hon ska vara borta i ett år, är inte riktigt tillfreds med att inte ha henne lika tillgänglig om dagarna. Men tanken är att jag ska besöka henne i vår, och då är även Wilma där. Det blir kalas. 

Det är en konst att få till schyssta dance moves i en Yukata, men med lite övning fick jag till det ganska bra, för att skryta lite. Ganska svettigt dock, så om ni går ut i helgen kan ni undvika att bära en Yukata Tänkte förvarna er, ifall Yukata stog högt upp bland vadfanskajaghapåmig?-listan.

Jag har glömt att köpa öl....ABSTINENS.

Nu ska jag försöka följa valvakan, spännande det här.


Bira bira bira...bäss bäss bäss?!


Idag har jag inte direkt haft medvind och jag är väl medveten om att klagsång och gnäll inte gör något bättre, snarare tvärtom. Fokus samt energi läggs på helt fel saker.

Jag stör mig inte på mycket, men människor som gnäller över saker dom i stort sett bara kan påverka själva är ganska störigt. Och hyfsat avtändande, om det gäller någon som väckt ens intresse.

I kvällens inlägg tänkte jag förtälja min stora last.


Susannes välsmakande last, Pripps blå med flädersmak.

Ja, jag gillar pissöl, med flädersmak. Dock har jag kommit till insikt att säsongen snart är över och förmodligen tas dom ur sortimentet, vilket innebär att jag måste köpa dom sista nere på Tempo i helgen. Bunkra inför vintern, jag tänkte gå i ide nämligen. Får se vad chefen säger om det.

Min kollega Robin påpekade här om dagen att jag är kort. Nä?! Det visste jag inte. Följdfrågan efter hans konstaterande, mindre påhopp, var: "Shit, Mega-Sussi, hur kort är du egentligen?"....Med betoning på kort.

Jag föredrar givetvis att säga att jag är 153cm, lång. Inget annat.

Nu ska jag dricka en öl.


Kom ihåg!


Bäst jag skriver ett inlägg också... I FALL ATT mitt utomordentliga minne får för sig att svikta.


Jag har, efter att ha fått en briljant idé, gjort en kom-ihåg plats på mitt kylskåp.

Det gäller nu att jag lägger på minnet att jag har en kom ihåg magnet på mitt kylskåp, där jag sätter upp kom-ihåg-stuffs. Vore bra om jag kom ihåg att sätta upp kom-ihåg-saker också, men det är ett helt annat kapitel. Jag har kommit så här långt, jag ska vara stolt. STOLT! Susanne just nu ---> står upp, rak i ryggen och känner sig toknöjd med sina framsteg. Men sanningen är att jag har ett uruselt minne och jag borde sätta alarm på mobilen, slänga in en påminnelse i google calendar och göra det till ett Event på FB. Även be Tine (min kära granne) snällt om hon kan  tänka sig nämna det lite då och då att jag ska till tandläkaren snart.




Jag misströstar ej.


Jag lyckades inte falla tuttastupa mot någon läckerbit på tåget i morse.


Men...


Jag fick en puss på kinden av min chef, före detta chef f.o.m. idag 16:00, pussen fick jag 16:01 så det räknas inte som sexuellatrakasserier på arbetsplats.
TUR för honom.


Och...



Mitt minne fungerade alldeless utmärkt, jag fick en idé...jag äter toast. Glömt att jag åt det 5dagar  av veckans sju förra veckan, sschhh...säg inget. Onödigt att påminna mig om att att jag föråt mig på det, låt mig njuta av stunden. Okej?!


Middag, O'boy och toast. Min innovativitet är häpnadsväckande.




Hmmm...?


Vad ska jag äta till middag?


Susanne, intagit en fullt naturlig tänkarställning.


Hur tänkte jag nu...?






Någon som förstår logiken?
Anyone?


Förtidsröstat, check.


Idag kan jag med gott samvete slappa på soffan hela em/kvällen.

Jag har varit en duktig medborgare och gjort vad jag kan för att påverka sveriges regering. Många har åsikter om vad man röstar på och frågar ofta varför. Så starka åsikter ibland att jag ibland undrar om dom är politiskt aktiva och gör satyg, det är min bild av extremister. Okej, okej, det finns visserligen politiskt aktiva som inte är extremister, som inte förstör för andra.



Skrämmande många framhäver soffligare som något positivt, något att vara stolt över. Förklara gärna för mig om jag missförstått hela idén med att skita det som styr landet du bor i. Det är inte svårt att läsa på om partierna, gör man det blir valet något enklare. En annan sak som förvånar mig är att människor röstar, utan att riktigt veta vad dom röstar på. Deras val är ganska ofta baserat på en fråga, övervägande smal sådan. Jag kan inte mycket om politik, men  min upplevelse är att mandatperioden är för kort för att som medborgare märka en större förändring och ofta lovar dom saker, enbart för att vinna en extra röst. Men det jag tycker är nyttigt att ha i åtanke är att dom överdriver, för att kamma hem röster, ja, samt är det här frågor som vi medborgare kräver svar på, som dom behöver hitta en möjlig lösning till. Om denna lösning är effektiv eller inte återstår att se när dom sjösätter den och innan det  händer ska frågan också röstas om, internt mellan partierna som fick tillräckligt mandat för att vara med i leken. Allt detta tar lång tid, ibland så lång tid att det hinner bli val igen, igen och igen. Summa sumarum...vi märker inte någon större skillnad.

I Lapplands Väsby; Runby, förtidsröstar man i en hembygdsgård. Lite charmigt.

Jag har även varit på ett shape pass, passet är baserat på funktionell träning. Så som balans och styrka, övningarna aktiverar hela kroppen. Lät som ett bra alternativ för mig som känner att jag tappat balanssinne efter att ha slutat med Judon. Mitt betyg på passet var, excellent, det var inga konstiga snurrar, krävde inte så mycket av koordinationen. Den har alltid varit rätt kass hos mig. Men jag har blivit lite bättre, genom att jag velat bli bättre. Simultanförmågan är inte på topp heller, jag kan sällan lyssna samtidigt som jag gör annat. "Men du är ju kvinna!?", som att det är någon övergripande referens att gå på. Det är som att säga; om en kille har stora händer, har han stor kuk. Typ.


Middag; Macka.


celebert besök?


Kan det va, näää....är det?


Hallå spiderchick, pet, är det du?


Jag som inte hunnit städa, som jag skämms.


Ont i röven


Konbanwa.
Återhämtat mig från ett spinningpass och matlagning, vet inte vilket som var jobbigast.

Jag har nu, efter två månaders uppehåll tagit mig till gymet. (Hörde jag applåder?)

Det var sig likt, personerna som jobba där var dom samma som sist, dock hade dom kommit med ett ny form av spinningpass, som jag bokat (tydligen). Spinning pulse, själva träningsformen är inte ny i sig. Det nya är att man nu kan låna, mot en deposition, pulsband och se sin puls på en projektorduk. Tummen upp. Detta gjorde att jag lnte stirrade mig blind på klockan utan höll koll på min puls istället. Gjorde även träningen till en rolig utmaning istället för ett skitjobbigt träningspass.

Jag fattade ingenting när jag, den enda rookien, stod först och skulle knappa in vilket nummer mitt pulsband hade.
Okej...inga svårigheter, det stog ju 12, då knappar jag in tolv, jag slog in 1 för att sedan vilja trycka på tvåan. Och vipps hade den hoppat till nästa steg. Jag skulle alltså INTE trycka på två siffror, utan bara på den ruta som matchade siffran på pulsbandet.

Det steget klarade jag, efter att jag gjort fel först.

I nästa steg skulle man ange sin maxpuls....eeeeh?
Hur vet jag min maxpuls? Ropar jag ut som ett stort frågetecken.

"Den kan du räkna ut HÄÄÄÄR" säger en av mina hyggliga träningskamrater och pekar på skärmen, demonstrativt och med tonen "asså vet du IIIIIIINGENTING?"

Jag kollar tillbaka på skrämen och möts av texten: "vet du inte din maxpuls kan du räkna ut den här" och en gigantisk grön ruta som indikerar att i nästa steg räknar man, minsann, ut maxpulsen.

Häftigt.

Jag har redan börjat få känningar av träningsvärk i röven, alltså inte I som i I röven. Utan i dom runda härliga skinkorna. Ifall jag behövde förtydliga det.

However så har jag totalfailat med att gå och förtidsrösta idag, jag kom inte ihåg att jag skulle dra mitt strå till stacken. Så viktigt var det. TUR att jag är ledig imorgon också, jag är alltså ledig två sammanhängande dagar, jag lever i lyx.

Sedan fick jag någon form av ryck och tyckte att en tvättid imorgon, 06:00, var en skitbra idé.
Jag som är morgonpigg. Not.

Vi får väl se om jag ens vaknar av väckarklockan.

Nu ska jag MYSA med McGyver och en kopp te. Det är så mys. Mys är ju hippt, måste se till å få lite mys.


En kopp, med té i. Detox, nu kör jag all in mot mitt nya liv som
renlevnadsmänniska.


Kortvarig lycka.


Ja, jag skulle stämma min gitarr här om kvällen, det gick bra, fram till nedersta strängen.  Jag hade fått koll på hur stämningsapparaten fungerade och kollat upp vilken ton som tillhör respektive sträng. Tydligen hade jag inte full koll på att e är ganska långt innan A, för när jag kom till A# fortsatte jag vrida.

Näääär kommer det förbaskade e, tänkte jag.

Jag vrider några varv till, det kommer säkert snart...

"Piiijåååong"

Sträng kaputt.

30 minuter njutning, inte ens blinka lilla stjärna hann jag spela. Livet är så jävla orättvist. För det är sannerligen inte MITT fel att strängen gick sönder, nej, nej, jag skyller felet indiska barnet jobbar på fabriken där strängarna tillverkas,  stämapparaten, killen som sålde den till mig (som förövrigt tyckte jag var cool som valde en JR-gitarr, varför vet jag inte, när jag själv anser det gör löjligt att ha en liten gitarr). Hur som det är ALLA möjliga parter förutom jag  orsaken till min förlorade sträng. Även om jag gjorde ett litet, litet erkännande om att jag vred på stämningsnyckeln aningen för många varv. Men det var en olyckshändelse...det andra är ju ren konspiration, mot mig.


blått vs. rött


Jag var i Jakobsberg för att möta upp en kollega här om dagen. Hon visade mig en musikaffär, där jag under samma besök köpte en gitarr. Hur som, så här såg det ut på torget. Look down. Moderaterna stod och predikade inför en hyfsat liten klunga, tyckte jag....


...fram tills jag såg socialdemokraternas sida....



...han stod och prata inför noll människor.

Nu har jag smällt i mig ganska många kardemummaskorpor, med extra smör. Doppat i mitt té, som nu ser ut som en grumlig sörja akvariumvatten.


middagsfrid.se


I mitt hushåll, runt en person, ekar kylskåpet ofta tomt.


Bild på ett sorgset, tomt kylskåp.

Jag lever synnerligt ett ungkarlsliv, jag köper det jag behöver när jag är hungrig, om jag blir hungrig. Eftersom jag sällan har råvaror hemma och aldrig riktigt sett vitsen med att storhandla blir kontentan att jag då och då skippar middag, köper lunch ute och alltför sällan äter frukost. Detta är varken ekonomiskt eller vidare bra för hälsan. Så...jag fick nys om att det går att beställa hemleverans på mat OCH recept. That's awesome. Efter att ha undersköt saken närmare hittade jag en sida, middagsfrid. Jag bestämde mig för att ge det en chans, valde en 3-dagars, vilket innebär att man får råvaror för 3 middagar och 3 recept hemlevererat, varannan vecka. En liten besvikelse var att första leveransen beräknas till den 28:e september. Det är ganska långt fram. Men å andra sidan har jag överlevt utan hemleverans så jag kan gott vänta.

Jag är spänd över hur resultatet kommer bli, kommer jag bli motiverad att laga mat eller kommer jag låta varorna ruttna i kylskåpet?

Jag är glad att jag slipper gå till affären och handla mat, jag sparar tid :) Det fina med det här är att det medföljer recept. Ytterst bekvämt :D

Är jag nöjd med kvalitén kanske jag slår på stort och satsar på en 5-dagars.

Om du är intresserad så har dom just nu har en kampanj där man har möjlighet att prova på en 3-dagars för 399kr, istället för 650kr. It's worth a try.

Nu ska jag leta upp illustrationer på ackord, jag har köpt en gitarr, size junior. Förhoppningsvis tröttnar jag inte innan jag ens gett det ett försök, krukset med den förra gitarren var att den var lite stor för mina händer och lådan tog upp halva mig.

Tjing!




Typiskt.


Jag skulle göra ett besök hos kvinnan i garnaffären idag. Men eftersom jag, glömsk som vanligt, inte tänkte på att det var lördag kom dit exakt 14:00 för att upptäcka att dom stänger 14:00. Attans.


Med blicken i backen vände jag på klacken och gick med släpande steg hemåt igen. Oh well, en promenad fick jag på köpet :)

På vägen hem tänkte jag på annat småpyssel jag har hemma, som jag dragit ut på. Perfekt, nu har jag gott om tid att fixa det där som jag ofta säger att jag ska fixa senare. Said and done.

Inte nog med det, jag bokade en tvättid också, även om jag tvättade igår så lyckades jag drälla smält ost på mina gråa chinos i morse, klockan halv ett på dagen. När jag stängde dörren till lägenheten tänkte jag om jag skulle låsa dörren för en gångs skull, men ryckte lätt på axlarna och struntade blankt i att leta rätt på nycklarna. Går ner för trappen, öppnar porten, låter porten slå igen innan jag upptäcker att jag glömt nycklarna. Fan. 
Jahapp, tänker jag. Antingen så väntar jag på att någon ska in/ut ur porten, vilket kan ta en evighet. Ingen bra idé tänker jag och går mot husknuten för att kolla om, med lite tur, dörren på baksidan av kåken är öppen. Sneglar runt hörnet och nä, den är jättestängd. Går tillbaka, hypertänker på en lösning. Kollar på alla balkonger och inte en jävel sitter ute för att ta vara på dom sista strålarna sensommaren har att erbjuda. Suck.
Inte nog med att jag låst in mina nycklar, jag har mobilen i lägenheten också. Kanske inte någon biggie men jag väntade samtal från en vän som är på besök i Sverige. Och jag kunde inte ringa pappa, som har ett par extranycklar, för han är i Arvudsjaur och bara är. För det är det enda man kan göra där, bara vara. På sin höjd få se en älg eller en ren på tomten, som blir samtalsämnet för dom tremiljoner återstående fika som är på schemat, varje dag. Har man riktig tur, då menar jag RIKTIG tur, kan man få se en björn.

Åter till min tvätthistoria. Jag hade alltså no chans att komma in i min lägenhet utan att ta till drastiska åtgärder.
Satte mig på trappan med en tung duns, kollade mot tvättstugan och vad ser jag? Dörren är öppen, hjälp är nära, det är någon som tvättar. Springer dit med tvätten i ena handen och tvättmedel i andra, kommer fram och möter en thailändsk kvinna. Jag förklarar, ivrigt, att jag låst inne mina nycklar och jag behöver låna hennes tag för att komma in på baksidan av huset. Hon kollar på mig som om jag vore dum i huvudet. Pekar mot den andra dörren, tvättstuga nr2, och menar på att hon minsann har bokat i tvättstuga nr1 och att jag har missförstått hela systemet.
Jag förklarar med mina händer och v ä ä ä ä l d i g t  långsam svenska att jag vet att jag har bokat i den andra. Men att jag inte har några nycklar. "J a a a g  h a a a r  g l ö ö ö m t  m i i i i n a  n y c k l a r  h e e e m m a"...artikulerar så kraftigt att jag börjar få ont i käkarna. Vrider med handen för att illustrera hur jag vrider om en nyckel i nyckelhålet. Hon nickar och skrattar. " Jag vakta, du hämta nyckel". Nej, nej, nej. " Jag har ingen n y y y c k e e e l"
" H e m m a ". Jag ser hennes nycklar ligga på bordet, jag börjar febrilt peka på dem och insisterar på att hon ska hämta dom för att jag ska visa att hon ska låna ut sin tag till mig. Men eftersom hon troligtvis ansåg mig vara totalt retarded tog jag en sista utväg och viftade med handen om att hon skulle följa med mig. " ok ok, du visa, jag följa" YES! Äntligen kommer vi någonstans i den här språkliga krocken. Hon tassade snällt efter mig medan jag, med bestämda steg, spatserade mot baksidan av huset. Hon sätter tagen emot och jag hör hur dörren öppnas. Jag tackar och bockar till den förbryllade damen.

Där fick jag för min egen dumhet. Jag låser väldigt sällan när jag ska gå till affären eller tvättstugan. Det blir ett moment extra. Varför inte bara låta det vara öppet?

Men efter idag, kan jag förstå varför det är bra att låsa och ha med sig nycklarna; jag är garanterad att jag kommer in igen.

Ang. projekt stickning så har jag gjort framsteg, all by my self. Gjorde ett tredje försök att minnas hur jag ska bära mig åt för att lägga upp första varvet maskor. Efter att ha bläddrat i min bok, som för övrigt är bra illustrerad, grejade jag det. Hurra!

Så nu, gott folk, ska jag kolla på film och sticka lite. En helt vanlig lördagkväll.

Natti.


Glasögonorm.


Hej!


Idag har jag varit och hämta ut mina nya brillor.



From now on, call me Einstein.


RSS 2.0