そうですね

Jag skulle göra ett besök hos kvinnan i garnaffären idag. Men eftersom jag, glömsk som vanligt, inte tänkte på att det var lördag kom dit exakt 14:00 för att upptäcka att dom stänger 14:00. Attans.

Med blicken i backen vände jag på klacken och gick med släpande steg hemåt igen. Oh well, en promenad fick jag på köpet :)

På vägen hem tänkte jag på annat småpyssel jag har hemma, som jag dragit ut på. Perfekt, nu har jag gott om tid att fixa det där som jag ofta säger att jag ska fixa senare. Said and done.

Inte nog med det, jag bokade en tvättid också, även om jag tvättade igår så lyckades jag drälla smält ost på mina gråa chinos i morse, klockan halv ett på dagen. När jag stängde dörren till lägenheten tänkte jag om jag skulle låsa dörren för en gångs skull, men ryckte lätt på axlarna och struntade blankt i att leta rätt på nycklarna. Går ner för trappen, öppnar porten, låter porten slå igen innan jag upptäcker att jag glömt nycklarna. Fan. 
Jahapp, tänker jag. Antingen så väntar jag på att någon ska in/ut ur porten, vilket kan ta en evighet. Ingen bra idé tänker jag och går mot husknuten för att kolla om, med lite tur, dörren på baksidan av kåken är öppen. Sneglar runt hörnet och nä, den är jättestängd. Går tillbaka, hypertänker på en lösning. Kollar på alla balkonger och inte en jävel sitter ute för att ta vara på dom sista strålarna sensommaren har att erbjuda. Suck.
Inte nog med att jag låst in mina nycklar, jag har mobilen i lägenheten också. Kanske inte någon biggie men jag väntade samtal från en vän som är på besök i Sverige. Och jag kunde inte ringa pappa, som har ett par extranycklar, för han är i Arvudsjaur och bara är. För det är det enda man kan göra där, bara vara. På sin höjd få se en älg eller en ren på tomten, som blir samtalsämnet för dom tremiljoner återstående fika som är på schemat, varje dag. Har man riktig tur, då menar jag RIKTIG tur, kan man få se en björn.

Åter till min tvätthistoria. Jag hade alltså no chans att komma in i min lägenhet utan att ta till drastiska åtgärder.
Satte mig på trappan med en tung duns, kollade mot tvättstugan och vad ser jag? Dörren är öppen, hjälp är nära, det är någon som tvättar. Springer dit med tvätten i ena handen och tvättmedel i andra, kommer fram och möter en thailändsk kvinna. Jag förklarar, ivrigt, att jag låst inne mina nycklar och jag behöver låna hennes tag för att komma in på baksidan av huset. Hon kollar på mig som om jag vore dum i huvudet. Pekar mot den andra dörren, tvättstuga nr2, och menar på att hon minsann har bokat i tvättstuga nr1 och att jag har missförstått hela systemet.
Jag förklarar med mina händer och v ä ä ä ä l d i g t  långsam svenska att jag vet att jag har bokat i den andra. Men att jag inte har några nycklar. "J a a a g  h a a a r  g l ö ö ö m t  m i i i i n a  n y c k l a r  h e e e m m a"...artikulerar så kraftigt att jag börjar få ont i käkarna. Vrider med handen för att illustrera hur jag vrider om en nyckel i nyckelhålet. Hon nickar och skrattar. " Jag vakta, du hämta nyckel". Nej, nej, nej. " Jag har ingen n y y y c k e e e l"
" H e m m a ". Jag ser hennes nycklar ligga på bordet, jag börjar febrilt peka på dem och insisterar på att hon ska hämta dom för att jag ska visa att hon ska låna ut sin tag till mig. Men eftersom hon troligtvis ansåg mig vara totalt retarded tog jag en sista utväg och viftade med handen om att hon skulle följa med mig. " ok ok, du visa, jag följa" YES! Äntligen kommer vi någonstans i den här språkliga krocken. Hon tassade snällt efter mig medan jag, med bestämda steg, spatserade mot baksidan av huset. Hon sätter tagen emot och jag hör hur dörren öppnas. Jag tackar och bockar till den förbryllade damen.

Där fick jag för min egen dumhet. Jag låser väldigt sällan när jag ska gå till affären eller tvättstugan. Det blir ett moment extra. Varför inte bara låta det vara öppet?

Men efter idag, kan jag förstå varför det är bra att låsa och ha med sig nycklarna; jag är garanterad att jag kommer in igen.

Ang. projekt stickning så har jag gjort framsteg, all by my self. Gjorde ett tredje försök att minnas hur jag ska bära mig åt för att lägga upp första varvet maskor. Efter att ha bläddrat i min bok, som för övrigt är bra illustrerad, grejade jag det. Hurra!

Så nu, gott folk, ska jag kolla på film och sticka lite. En helt vanlig lördagkväll.

Natti.