Byggare Bob.


Jag försov mig idag, till blodproverna pga. sen sänggång, men det är det värt. Jag (med hjälp av Emelie) fick upp spegeln samt målat första varvet på väggen i hallen Proverna kan vänta till ledig dag, som jag har mitt i veckan :D Fast det föreslog Tine igår, så det var väl underliggande när jag låg och sov- att jag kunde skjuta på det.

Måste ringa verkstaden idag också, livet med bil är allt annat än problemfritt ;P Men ack så bekvämt, när den fungerar :)






Found it.


Jag hittade ett par röda jeans här. Och ett nice fodral till min laptop.

Men lila jeans...help? :)

Knep och knåp så som mahjong, sudoku, rubiks kub och liknande får min hjärna skicka ut massiva mängder endorfiner. Jag har nu sneglat på en magnetisk kub, som innehåller ett x antal mindre magnetiska kulor, som man kan forma fritt. Det finns inte en lösning, det finns flera. Rubiks har olika lösningar beroende på var den kvadratiska färgrutan befinner sig, ett drag är beroende av flera andra. Algoritmer. Men den här, där kan man hitta sina egna lösningar, så som man finner bekvämt och mest effektivt. I like.


Magnetiska kuben.

 

 

Knep&Knåp

 

 

 

 

Bilder: Teknikmagasinet.se



Ps. Nu ska jag åka och köpa färg till hallen- den ska bli klar- snart. ;)




Spoiled.



Försöker hitta röda och lila byxor, alternativt jeans, men det verkar omöjligt. För ett tag sedan hittade jag ett par mörkblå byxor i fin manchester, men de var lite låga i midjan för min smak. Jag är nu på jakt efter ett par med högre midja, gärna sådana man får en päronrumpa i.

Jag har ofta i huvudet vad jag önskar, en bild, långt i förväg...några månader senare finns det i butik, hos alla stora kedjor. Men ofta har jag redan tröttnat och är inne på annat spår. Nämnde jag att jag var ombytlig? :) Jag är stundvis ganska girig och kräsen- jag skyller på att jag är yngst i familjen och alltid fick det jag pekade på. Nä, så var det förvisso inte- alla gånger, men jag såg till att få min vilja igenom även om tillvägagångssättet inte var att skrika mig till det. Nu handlar det inte enbart om materiella ting, utan andra, mer viktiga delar i livet, upplevelser.

Jag är girig vad det gäller tid också, jag tror att jag ska hinna en miljon saker på minimalt om tid, eftersom det fungerar rent teoretiskt i mitt huvud- men väldigt sällan i praktiken ;)

Planering och framförhållning är, som jag tjatat ganska mycket om, inte min starka sida. Men jag försöker :P

Ofta vet jag vad som behöver göras, men har dåliga ovanor i stil med att "äsch, jag tar det sen..."

Må hända att andra uppfattar mig som slarvig, det gör åtminstone jag själv :)


Jag kan stundvis skylla mina föräldrar för mitt bortskämda beteende, men det är mitt vuxna ansvar att ändra på det när jag är såpass medveten om det. Eftersom jag inte är bekväm i det- när jag ser beteendet hos andra blir jag en aning obekväm och ser sidor hos mig själv. Vilket gör att jag känner mig illa till mods. Jag säger inte att det är fel, eftersom det finns få saker som faktiskt är fel. Det jag försöker få fram är att jag vill sudda ut beteendet lite.

Bekväm kommer jag dock alltid att vara :)


Ingen öl...


Syfestivalen igår var en ren kreativboost för mig, eftersom jag var där själv gick jag runt utan att tänka på något annat än just det som fanns där. Jag gick runt med ett konstant nöjt flin och jag matade mig själv full med ny inspiration och idéer hoppade i huvudet på mig. Blev inte mindre sugen på en Janome 7700QCP- symaskinernas Rolls Royce. Jag tror att det är efterföljaren av Janome MC6600P.

Den sägs, och är delvis min egna upplevelse, otroligt synkad med framatningen av materialet och nålens genomträning i tyget. Vilket gör att det inte blir överhopp i stygnen, ingan jobbiga knutar i spolen och den klarar i princip vilket tyg som helst. Även det slirigaste silke som är en mardröm att sy i, eller trikå. Goosh! Det är som en mindre orgasm för själen att sitta vid den.

Att den har en mängd olika funktioner jag har väldigt lite kunskap om gör den bara mer spännande att äga, eftersom det öppnar dörren fler skaparmöjligheter. Jag vill gärna köpa en maskin som både quiltar, klarar de flesta sömmar- utan problem, finns billigare alternativ men inte som har denna fantastiskt synkning i frammatningen. Very well, i min extas glömde jag att fråga om prislappen på min framtida leksak. Kanske lika bra, eftersom jag förmodligen inte kommer ha råd med den på ett tag.

Eftersom Tine varit på 40års fest kvällen innan, kommit hem vid tre tiden, var hon inte jättesugen på öl- förståeligt. Vi pratade om filmkväll, men när kvällen kom var hon...onåbar? Det visade sig lite senare att hon somnat. Lika bra för mig som var tvungen att gå upp 05:00 idag för att åka till Danderyd Sjh. för ytterligare blodprover.

Inte fått någon respons på blodproverna jag lämna, så jag antar att det inte är något akut :)

Avslutade dagen med en andra rond i teckenkommunikation, kursen där jag lär mig stödteckna (alltså inte teckenspråk). Det är kul, men jag kan säga att min inlärning kanske inte är på sin topp efter en heldag. Jag har turen dock att jag oftast lär mig ganska snabbt, oavsett omständigheterna. :)

Nu är det dags att sova, igen, det har varit en lång dag.

Veckan som gått.


Arbetsvecka + 2 nattpass - check (ja, jag är trött)
Gjort ett halvhjärtat försök att få bilen till verkstad - check (vill inte att vilken verkstad som helst ska kolla den)
Keramikkurs- check
Teckenstöds kurs- check


Nu åker jag till Syfestivalen, alena, och förhoppningsvis blir det söndagsöl med Tine efter det.

Ja-ne = på återseende.

Olycksfågel.

Som ni vet verkar inte bilen fungera som den ska och nu har jag även råkat ut för att ha pajjat mitt acesskort, rfid:t är av och således går det inte att läsa i spärrarna. Sparat kvitto? yes, men hittade jag det? Nä. Men med lite mer fokus på letandet hittade jag det, bakom micron?!


However. Jag tror inte på det som kallas för "olycksfåglar", dvs. personer som alltid tycks drabbas av något tråkigt. Jag hävdar att tillfälligheten i kombination med förhållningssättet till det som händer är det som avgör om personer blir till olycksfåglar. Det vill säga, deras utstrålning och fokus på det. Tar man det som en "klackspark" så försvinner motvindskänslan snabbare än om man väljer att tänka "det händer alltid mig". Min teori är alltså att det som avgör intrycket av händelsen är hur man rent psykiskt upplever den, förvisso kan man uppleva att det är stark motvind men man väljer hur man påverkas av den.

Och motvind har jag just nu, solen lyser inte riktigt. Men man vet även att det har ett slut, precis som det goda i livet. Bara det att man tycks förskingra de bättre stunderna lättare än när man drabbas av något mindre lusftyllt. Upplevelsen blir då att "allt" kommer på en gång. Eftersom man är mer uppmärksam på det som går fel än det som faktiskt flyter på.

Därav har jag oftast en lättsam inställning till det mesta och jag bryr mig inte om att det händer, för det gör det ändå. Det jag aktivt lägger fokus på är att få det löst, ur världen, bort. :) Eftersom det snabbare blir löst då, oh rly!?

Nu ska jag faktiskt strunta i allt strul och lägga mig på soffan tills Tine hör av sig, hon ska på date och jag ska in till SL-center (ända stället man kan byta sitt acesskort). Vilket är värdelöst. Jag ska även fråga vikten av att ha kvittot, spärrvaktrna (frågade 2st) hävdade starkt att man behöver kvittot som bevisar att man köpt det, det kan jag väl köpa på sätt och vis, men själva kortet har ett nummer (på baksidan) som borde vara kopplat till rfid:t (ett chip som lagrar information) och således borde dom även kunna fiska fram information om att jag laddade kortet i onsdags och då känns kvittot överflödigt. Man kan registrera sitt kort på SL:s site, ifall man förlorar det, men då är min fråga om man behöver kvittot då med för att få tillbaka sitt betalda kort. För om det behövs är tjänsten i synnherhet värdelös, då det egentligen inte spelar någon roll om man registerar det eller inte...är du med?

Ringde folksam och dem hävdar att det inte är pga. bärgningen som mina ABS har gått i lås,. Jag saknade bärgningskrok, även om det var så att bärgarkillen löste problemet genom att dra upp min bil i höger framhulj , samt spänna fast den i hjulen så är det inte troligt att felet uppstod då. Say what?!
Jag hade frågat innan om jag skulle åka och köpa en innan han börjar bärga den, jag menar bilen kunde gott o väl stå kvar där den stod, men nix. Jag hade onda aningar. Jag gillar inte att säga "vad var det jag sa". :P

Jag ska återkomma imorgon om att dom ska bärga den till öppen verkstad så får dom konstatera felet. Oavsett så är bilen försäkrad för vagnskador och allt där till. Det är bara trögt att vänta.


Very well. Vi får se hur det går!



The Sund Dosen't Shine On Me.


Ingen p-bot, men bilens indakionslampa för ABS lyser- konstant och ett meddelande "check ABS" dyker upp. Samt såg jag en lös del under till, vid höger hjul. Jag känner på mig att detta inte är ett gott tecken. Oh well, ibland lyser inte solen på en och för tillfället orkar jag inte lägga mer energi på det.


Nu ska jag göra annat, typ lägga mig under täcket och glo på Naruto.

Imorgon kommer pappa på besök- eftersom jag fyllt år. Om han kan ta sig från Enköping vill säga- det är som bekant lite svårt att ta sig fram nu.


Lättretlig.


Jag undrar om jag har fått en p-bot på hemköps parkering, jag har nämligen inte hämtat bilen än, pga. utebliven plogning på min parkering. Ända sättet att ta reda på det är att gå dit och hämta den :)


Oavsett p-bot eller inte så har jag varit lättretlig idag, jag vet egentligen inte varför. Det känns dramatiskt om jag ska sura över att jag körde fast med bilen idag. Tror att irritationen ligger i att jag vill göra saker nu, som kostar pengar och jag har inte de ekonomiska utsikterna- just nu. Och jag vet att mina intressen kan svalna lika snabbt som de dyker upp- vilket innebär att jag kan ha glömt det till nästa vecka eller kommer på det igen precis när jag är i gasen att göra något annat. Får helt enkelt nöja mig med keramikkurs, gitarrspel, nytt jobb, planerad resa till Japan, teckenspråkkurs och att jag snart ska gå en kurs som handlar om autism.

Efter kursen om Autism ska vi på Yasuragi- vilket är ganska lustigt eftersom jag nämnde för en fd. kollega innan jag for till Tenerife, att jag skulle vilja gå och göra något sådant.

Promenad till Hemköp känns ganska lägligt.

Adios!


Aaaargh.


Jag körde fast med bilen idag, således kom jag inte heller till jobbet. Efter dagens incident konstaterade jag att jag behöver köpa en spade möjligen även snökedjor, för att gardera mig. Men jag fick bilen bogserad och jag parkerade ganska långt bort. Jag tänkte till (oh really?!) och konstatertade att jag förmodligen skulle köra fast igen om jag kör in på parkeringen.

Något jag funderat på ett tag är det här med människor och hur dem upplever saker, deras reaktioner och varför  överdramatiserar, tror att dem är jordens centrum etc. Jag klarar liksom inte av människor med kontrollbehov eller dem med uppmärksamhets issues. Jag blir trött bara jag ser dem. Jag är lite tvärtemot allt det där, jag upplever dock inte att jag har något behov av att överdriva det, extremister är också jobbiga, men jag är förtjust i att uppmärksamma andra när jag tycker dem beter sig jobbigt och frågar om det var nödvändigt att uttrycka sig på det viset- enligt mig. Ifrågasätter, kan man säga. Vilket kan skapa grova frågetecken i ansiktsuttrycket. Ibland stryker jag medhårs- för att det helt enkelt är enklast och alla tycker inte om att bli ifrågasatta alternativt är dem inte mottagliga för konstruktiv kritik. Jag kan säga att jag väljer mina tillfällen.


Jag uppskattar att umgås med människor som bara kan vara tysta och samtiidg uppskatta varandras närvaro och gester. Dem som inte behöver fälla en negativ kommentar om andra för att känna sig bättre själva, inte försöka söka bekräftelse genom att avsluta en mening genom att säga "eller?" alternativt "ja det är iaf så jag uppfattar det, men å andra sidan är ju det bara jag...tihi".


Jag har en ny kollega, som hela tiden ska försöka läxa upp och tillrättavisa. Som att jag inte är en egen individ och kan fatta beslut själv. Jag uppskattar dock att han är informativ men jag stör mig på att han är... så intensivt pretto och försöker bara visa sig...som en tupp, i hönsgård. Aaaargh. *Sussi sliter sitt hår! Jag är inte den som inte tar in nya perspektiv på saker o ting, snarare tvärtom. Men när någon försöker pracka på mig något blir jag anti, per automatik.


Oh, well, den här dagen började dåligt. Nu ska jag se till att avsluta den av bra. Spackla det sista i hallen :)

OMG.


J A G Ä R S Å T R Ö T T- jag börjar 07:45 om dagarna, detta är en ganska stor kontrast till mina tidigare sovmornar- när jag började 10:30. Dock kommer jag hem vid halvfem, fem vilket jag uppskattar mer än en längre sovmorgon- även om sova är ganska skönt. Mina nya arbetstider innebär även att jag kan äta middag i skaplig tid. Det är ganska viktigt för mig med tarmsjukdom. Även om jag vet att det är bra för alla människor att tillämpa goda matvanor.


Jag har börjat spackla igen hålen från förra årets ras av hatthylla. Att jag tenderar att skjuta på saker är ingen nyhet- men behövde jag överdriva...med ett år?! Oh well, nu är projektet påbörjat, således även mer aktuellt att avsluta.

Frågan är, ska jag ha samma färg eller vill jag ha en färg som ger mer kontrast till övriga hallen? Världsliga problem säger ni, kaoooz säger jag.


Tine sa till mig att jag är ganska "ombytlig", vilket jag tar som en positiv egenskap- eftersom jag tenderar att aldrig få nog av att lära mig något nytt. Jag är dålig på att följa upp det jag lärt mig eller avsluta det jag påbörjat, men jag försvara det med att säga "aja, det har ialla fall fastnat lite information". Det som är ganska påfrestande dock är att jag har svårt att välja vilket jag ska börja med, keramikkurs, sliversmide, spela gitarr, gå mönsterkonstruktion, målning, matlagning, vågsurfa, åka transibiriska järnvägen, besöka USA, Hawaii, Island, Tyskland, Prag, Indien, Volontärresa, starta eget, skrivar kurs.

Men nu har jag börjat, faktiskt, med en keramikkurs och även gitarren har jag plinkat på. Men, det är inte tillräckligt för mig, jag sätter ribban högre, klarar jag dessa två ska jag minsann gå en till- NU.

MEN, så hindrar jag mig igen och tänker- hur blir kvalitén och upplevelsen av det jag håller på med om jag försöker forsera fram allt och göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt...?

Effektivisering har väl alltid varit en dold hobby, inte stress, bara effektivisering.

Tine kan även känna lite oro för mig ibland, det utspelar sig i att hon säger; "hur ska det gå när du ska åka till Japan, hur ska du komma till planet i tid och hur ska du hitta på flygplatsen när du ska byta?"....Hon vet att jag är ganska, lunkig och tillämpar väldigt ofta "det löser sig"- mentalitetetn. Oroar mig sällan och har ett ganska litet behov av kontroll- jag börjar se likheten mellan mig och min far.

Att ha koll är sällan fel, men kontroll är för mig kopplat till en direkt oattraktivt egenskap. Dels pga. att den egenskapen blir så tydlig och övergripandet att personen som finns under kontrollbehovet försvinner.


Något jag ofta får som respons sekunden innan jag ska berätta något är "Men Sussi, vad har du gjort nu....?!" (I tonarten ;skräckblandad förtjusning)

However, jag glömde bort den röda tråden i mitt inlägg för länge sedan.


Hejdå!











Tenerife


Hej, jag är tillbaka. In facto- jag har varit hemma i några dagar. Har nu börjat ta Imurel, som gör huden känslig för UVA och UVB-strålar. I och med det faller det sig fullt logiskt att jag börjar med den efter semestern. Imurel tas för att sänka kroppens immunförsvar, mitt är som bekant överaktivt och tror att jag har en infektion fastän jag inte har det- vilket i sin tur utvecklats till Ulcerös kolit. Annars äter jag kortison, asacol och lite annat.

Jag är stolt ägare av den största dosetten från Apoteket, nä skämt å sido...men jag har en dosett.

F.ö. har jag haft inskolning idag, första dagen på nya jobbet. It was fun.
Efter det blev det fika i Sollentuna C med Tine, vi var med om en awkward situation- där jag hade gjorde en show off av mitt poker face och Tine knappt kunde hålla sig från en skrattattack. Två killar, årgång yngre sätter sig vid bordet bredvid oss och försöker inleda en konversation med Tine- hon hör ingenting och går lite diskret där ifrån och möter mig i kön. Vi disskuterar huruvida dessa yngre män försöker köra en "pick up", en väldigt lame sådan. Färdigbeställda går vi tillbaka och den ena killen gör ett nervöst försök att påbörja en konversation. Jag kan inte hålla mig och börjar fråga ut honom lite. Han blir nervös, jag frågar "jag bara undrar, är du nervös, du verkar lite nervös"...varpå han erkänner....och gnider sig lätt i pannan "jaaa, lite". Och jag säger "du vet att det inte blir bättre av att tänka på att du är nervös"....Han:"jaaa...men det är ju så svårt, att inte tänka på det". Det visade sig att dessa unga män...som först sa att dem gått ut gymnasiet för 3år sedan men efter att fått höra att vi är födda 84:a ändrar födelseåret till 1985, vilket jag är ganska snabb på att påpeka. Han blir lite lätt svettig och kliar sig återigen i pannan, ovanför glasögonen och säger "ja, minus 3 år då"...ptja, you go figure. Oh well, dessa killar var på rymmen från Åkersberga och hade ingen aning om att man inte behöver bo i Sollentuna för att befinna sig i Sollentuna Centrum (jag menar, doh, dom var ju där...hur kan man inte tänka utanför ramarna?). However, det var kul och Tine höll på att bryta ihop :D

Imorgon fyller jag år och ska på indroduktion av keramikkursen jag anmält mig till.

På måndag, ska jag påbörja en kurs i teckenspråk.

Mycket som pågår nu, det är trevligt.

Jag funderar på att köpa ett Japan Rail Pass, 14dagar, Green 1:a klass...för att öka bekvämligheten för att ta mig runt under min vistelse, när jag vill- hur jag vill. Emine kommer säkerligen vara i skolan dagtid- vilket innebär att jag har massor av alone time om dagarna. My cup off tea. Missförstå mig rätt, jag har alltid uppskattat att göra saker själv- dock aldrig fel med trevligt sällskap- med betoning på trevligt. Vill se Kyoto, Nara, Kumamoto, Osaka, Nagoya, Mount Fuji... :D Kyoto vill jag se efter att ha sett Lost In Translatoin (jag är säkert ensam om det). Men efter att ha sett den varje kväll i ca två veckors tid hade jag inte tröttnat på tanken, så jag antar att det är for real ;P


Sova...kanske?


RSS 2.0