そうですね

Jag körde fast med bilen idag, således kom jag inte heller till jobbet. Efter dagens incident konstaterade jag att jag behöver köpa en spade möjligen även snökedjor, för att gardera mig. Men jag fick bilen bogserad och jag parkerade ganska långt bort. Jag tänkte till (oh really?!) och konstatertade att jag förmodligen skulle köra fast igen om jag kör in på parkeringen.

Något jag funderat på ett tag är det här med människor och hur dem upplever saker, deras reaktioner och varför  överdramatiserar, tror att dem är jordens centrum etc. Jag klarar liksom inte av människor med kontrollbehov eller dem med uppmärksamhets issues. Jag blir trött bara jag ser dem. Jag är lite tvärtemot allt det där, jag upplever dock inte att jag har något behov av att överdriva det, extremister är också jobbiga, men jag är förtjust i att uppmärksamma andra när jag tycker dem beter sig jobbigt och frågar om det var nödvändigt att uttrycka sig på det viset- enligt mig. Ifrågasätter, kan man säga. Vilket kan skapa grova frågetecken i ansiktsuttrycket. Ibland stryker jag medhårs- för att det helt enkelt är enklast och alla tycker inte om att bli ifrågasatta alternativt är dem inte mottagliga för konstruktiv kritik. Jag kan säga att jag väljer mina tillfällen.


Jag uppskattar att umgås med människor som bara kan vara tysta och samtiidg uppskatta varandras närvaro och gester. Dem som inte behöver fälla en negativ kommentar om andra för att känna sig bättre själva, inte försöka söka bekräftelse genom att avsluta en mening genom att säga "eller?" alternativt "ja det är iaf så jag uppfattar det, men å andra sidan är ju det bara jag...tihi".


Jag har en ny kollega, som hela tiden ska försöka läxa upp och tillrättavisa. Som att jag inte är en egen individ och kan fatta beslut själv. Jag uppskattar dock att han är informativ men jag stör mig på att han är... så intensivt pretto och försöker bara visa sig...som en tupp, i hönsgård. Aaaargh. *Sussi sliter sitt hår! Jag är inte den som inte tar in nya perspektiv på saker o ting, snarare tvärtom. Men när någon försöker pracka på mig något blir jag anti, per automatik.


Oh, well, den här dagen började dåligt. Nu ska jag se till att avsluta den av bra. Spackla det sista i hallen :)

J A G Ä R S Å T R Ö T T- jag börjar 07:45 om dagarna, detta är en ganska stor kontrast till mina tidigare sovmornar- när jag började 10:30. Dock kommer jag hem vid halvfem, fem vilket jag uppskattar mer än en längre sovmorgon- även om sova är ganska skönt. Mina nya arbetstider innebär även att jag kan äta middag i skaplig tid. Det är ganska viktigt för mig med tarmsjukdom. Även om jag vet att det är bra för alla människor att tillämpa goda matvanor.


Jag har börjat spackla igen hålen från förra årets ras av hatthylla. Att jag tenderar att skjuta på saker är ingen nyhet- men behövde jag överdriva...med ett år?! Oh well, nu är projektet påbörjat, således även mer aktuellt att avsluta.

Frågan är, ska jag ha samma färg eller vill jag ha en färg som ger mer kontrast till övriga hallen? Världsliga problem säger ni, kaoooz säger jag.


Tine sa till mig att jag är ganska "ombytlig", vilket jag tar som en positiv egenskap- eftersom jag tenderar att aldrig få nog av att lära mig något nytt. Jag är dålig på att följa upp det jag lärt mig eller avsluta det jag påbörjat, men jag försvara det med att säga "aja, det har ialla fall fastnat lite information". Det som är ganska påfrestande dock är att jag har svårt att välja vilket jag ska börja med, keramikkurs, sliversmide, spela gitarr, gå mönsterkonstruktion, målning, matlagning, vågsurfa, åka transibiriska järnvägen, besöka USA, Hawaii, Island, Tyskland, Prag, Indien, Volontärresa, starta eget, skrivar kurs.

Men nu har jag börjat, faktiskt, med en keramikkurs och även gitarren har jag plinkat på. Men, det är inte tillräckligt för mig, jag sätter ribban högre, klarar jag dessa två ska jag minsann gå en till- NU.

MEN, så hindrar jag mig igen och tänker- hur blir kvalitén och upplevelsen av det jag håller på med om jag försöker forsera fram allt och göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt...?

Effektivisering har väl alltid varit en dold hobby, inte stress, bara effektivisering.

Tine kan även känna lite oro för mig ibland, det utspelar sig i att hon säger; "hur ska det gå när du ska åka till Japan, hur ska du komma till planet i tid och hur ska du hitta på flygplatsen när du ska byta?"....Hon vet att jag är ganska, lunkig och tillämpar väldigt ofta "det löser sig"- mentalitetetn. Oroar mig sällan och har ett ganska litet behov av kontroll- jag börjar se likheten mellan mig och min far.

Att ha koll är sällan fel, men kontroll är för mig kopplat till en direkt oattraktivt egenskap. Dels pga. att den egenskapen blir så tydlig och övergripandet att personen som finns under kontrollbehovet försvinner.


Något jag ofta får som respons sekunden innan jag ska berätta något är "Men Sussi, vad har du gjort nu....?!" (I tonarten ;skräckblandad förtjusning)

However, jag glömde bort den röda tråden i mitt inlägg för länge sedan.


Hejdå!

Hej, jag är tillbaka. In facto- jag har varit hemma i några dagar. Har nu börjat ta Imurel, som gör huden känslig för UVA och UVB-strålar. I och med det faller det sig fullt logiskt att jag börjar med den efter semestern. Imurel tas för att sänka kroppens immunförsvar, mitt är som bekant överaktivt och tror att jag har en infektion fastän jag inte har det- vilket i sin tur utvecklats till Ulcerös kolit. Annars äter jag kortison, asacol och lite annat.

Jag är stolt ägare av den största dosetten från Apoteket, nä skämt å sido...men jag har en dosett.

F.ö. har jag haft inskolning idag, första dagen på nya jobbet. It was fun.
Efter det blev det fika i Sollentuna C med Tine, vi var med om en awkward situation- där jag hade gjorde en show off av mitt poker face och Tine knappt kunde hålla sig från en skrattattack. Två killar, årgång yngre sätter sig vid bordet bredvid oss och försöker inleda en konversation med Tine- hon hör ingenting och går lite diskret där ifrån och möter mig i kön. Vi disskuterar huruvida dessa yngre män försöker köra en "pick up", en väldigt lame sådan. Färdigbeställda går vi tillbaka och den ena killen gör ett nervöst försök att påbörja en konversation. Jag kan inte hålla mig och börjar fråga ut honom lite. Han blir nervös, jag frågar "jag bara undrar, är du nervös, du verkar lite nervös"...varpå han erkänner....och gnider sig lätt i pannan "jaaa, lite". Och jag säger "du vet att det inte blir bättre av att tänka på att du är nervös"....Han:"jaaa...men det är ju så svårt, att inte tänka på det". Det visade sig att dessa unga män...som först sa att dem gått ut gymnasiet för 3år sedan men efter att fått höra att vi är födda 84:a ändrar födelseåret till 1985, vilket jag är ganska snabb på att påpeka. Han blir lite lätt svettig och kliar sig återigen i pannan, ovanför glasögonen och säger "ja, minus 3 år då"...ptja, you go figure. Oh well, dessa killar var på rymmen från Åkersberga och hade ingen aning om att man inte behöver bo i Sollentuna för att befinna sig i Sollentuna Centrum (jag menar, doh, dom var ju där...hur kan man inte tänka utanför ramarna?). However, det var kul och Tine höll på att bryta ihop :D

Imorgon fyller jag år och ska på indroduktion av keramikkursen jag anmält mig till.

På måndag, ska jag påbörja en kurs i teckenspråk.

Mycket som pågår nu, det är trevligt.

Jag är instängd idag, pga. magen. Hämtade byxorna hos skräddaren men det var med en svettpärla i pannan jag tog mig dit. Finns toalett där, på inspiration, vilket gjorde mig lite mer avslappnad. När jag var på väg där i från var det bara att trycka på gasen. Jag är inte en stressad person, snarare tvärtom- filbunke. Men när jag är skitnödig är det fan inga blåljus i världen som kan stoppa mig. :P

Oh well, passade på att baka lite inför min sista dag imorgon- bjuder på kokostoppar.



Och mina upplagda byxor, finally ;) Notera mina modellskills.




Dags att ta tag i tvätten, skönt att komma hem från semestern och ha en tom tvättkorg, städat hem och fräscha lakan i sängen.

Ciao!

Undersökningen gick bra, kom dock hem med ett gäng nya mediciner eftersom den förra kuren inte gav önskad effekt. Fått ett återfall, men inte så grovt som förra, eftersom jag tog tag i det så fort jag märkte av symptomen. Vilket är bra,  nu går det förhoppningsvis snabbare att behandla. Efter resultatet var jag ganska så slut, men jag gick till jobbet ändå- tjänar inget till att sitta hemma :)

Läkaren sa även att sjukdomen kan bete sig såhär innan man hittar en effektiv behandlingsform. I stunden när han sa det kände jag mig inte direkt hoppfull, men å andra sidan så vet jag att det finns olika effektiva behandlingsformer. Den förra var behandlingsform nr2. Nu är jag inne på tredje som egentligen är en mix av omgång ett, två och nu tredje.

Vi hoppas att det här är "tredje gången gillt". :P

Nu ska jag hämta ut ett par byxor jag haft hos skräddaren för uppläggning, dragit ut på det väldigt länge.  :P Tänkte ju göra det själv, men min symaskin strejkar och jag går i tankarna på att köpa en ny. Service på den jag har lär kosta mer än vad den kosta när den köptes.


Later!

God Morgon!

Jag är inte jättepigg, klockan är 07:37 och jag ska snart sätta mig i bilen och köra mot Danderyd Sjh. Mindre pigg är jag på en koloskopiundersökning.

Jag är inte den som tar ut saker i förskott, men jag har onda aningar och dem vill mig inte väl :P
Efter läkarbesöket ska jag direkt till jobbet, är inne på fjärde dagen innan the end, jag känner en viss befrielse att lämna det bakom mig och gå vidare med något jag uppskattar mer. Senaste halvåret har jag inte velat/orkat prestera något speciellt. Men jag har å andra sidan haft hand om exponering i butik, det kräver en del tid och det är inte alla av mina kollegor som tycker att det något man bör prioritera. Medan jag anser motsatsen. Jag respekterar att inte alla tycker det är lika stimulerande som jag, men jag blir även frustrerad på människor ignorerar vissa arbetsuppgifter pga. att dem tycker att det är tråkigt. Men, det brukar lösa sig när man frågar lite mer om hjälp- som jag stundvis är ganska dålig på.

Vid dessa tillfällen är det inte lämpligt att säga att andra inte gör sitt jobb- eftersom ansvaret att delegera ligger hos mig. Men jag tycker det bör komma naturligt att man frågar sina kollegor om dem behöver avlastning då och då, men det kanske bara är jag?

Oh well, nu har det tagit mig 10min att avrunda detta inlägg, under denna tid har jag hunnit med ett toalettbesök och sminkat mig.

Nu är det dags att gå till bilen.

Ps. Från jobb, till semester, jag la fram ett förslag till en kollega igår om  att åka på en sufrkurs i sommar, i södra Frankrike. Hon lät på, vill även dra med hennes syster. Det vore nice! Jag som länge velat lära mig surfa.

Mer av sådana situationer inträffade i tidiga 20års åldern då jag var tvungen att påpeka allt- av ren osäkerhet men även en dos av nyfikenhet som återspeglades i en attityd som var....barnslig och lite hånande, ibland med taggarna utåt.

Men eftersom allt går att arbeta bort, mer eller mindre, om man är villig att förändras (utvecklas). Vissa beteenden sker per automatik av erfarenhet i kombination med ålder. Att man blir visare med åldern är ingen myt, men det är förutsatt att man uppelvt och fått erfara. Så, egentligen betyder det att man styr sin egen vishet (allmänbildning). Och inte att det kommer per automatik genom att man blir ett år äldre, logiskt va? ;)

Jag har jobbat med hyfsat ostimulerande arbetsuppgifter tidigare- eller det var stimulerande till en början. Men på det här viset blev min hjärna ganska ostimulerand och även mer...oerfaren och "noll koll"-känslan växte sig större. Det här ville jag förbättra hos mig själv och såg till att jag aktivt valde att testa nya aktiviteter, samt ta vara på min vilja att variera mellan mina yrkesval. Kunskap är...makt? ;P

Erfarenhet kan aldrig vara något dåligt.

Med en ostimulerad hjärna är tålamodet inte det bästa och jag tenderar att få mer energi än när jag har något att "bita i".

Jag vill inte bli en inomhusråtta. Även om det stundvis är ganska skönt att bara vara hemma och ägna tiden åt serier, sy, sticka eller vad som driver en just den dagen. Men alla vet och har någon gång upplevt att efter en tid inom fyra vägger blir man ganska rastlös och bristen på socialt umgänge kan driva en till mindre vansinne. Så när det blir ett problem, att jag inte kan gå utanför dörren fastän jag vill kan jag undra varför just jag blev drabbad- även om det finns barn som lider, krig och andra mycket hemska saker ute i världen så blir problemet jobbigt för mig.

Men förhoppningsvis blir det bättre denna gång- om inte förmodar jag att det blir aktuellt med operation. Det vill jag i största möjliga mån undvika. Även om det kanske är den slutgiltiga lösningen.

Jag åker iaf till Teneriffe på söndag, avkoppling och jobb. Jag klagar inte. =)

Det är lustigt, känslor, man kan inte rå för dem. Melissa Horn sjunger frekvent om känslor och beskriver ganska bra den känsla jag bär på nu.

"Försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser..."
- Melissa Horn


Förändring är alltid stimulerande och ibland lite omtumlande. Jag är ganska duktig på att röra runt i grytan.
Nu ska jag snart hoppa över till nya jobbet, det är lite kvar att avsluta på gamla. Många säger att dom kommer sakna mig och det är trevligt. Men allt gott har sitt slut och Siba känns so last year ;P

Förhoppningsvis har man knutit några nya kontakter som även är hållbara i framtiden. Vissa bubblar om att man verkligen måste fortsätta ses, vilket dem flesta vet, sällan händer. Men tanken är ytterst godartad. Faktum är att om man inte umgås utanför jobbet på jobbet är det osannolikt att man ser till att synka när man jobbar på två helt olika platser. Men, nu är jag cynisk ;)


However, jag behöver sätta upp lite mål inför framtiden. Jag känner att det är....dags? 
Jag som är skitbra på att planera. Not.

Men jag ska fortsätta jobba på framförhållning :)


Idag har jag inte haft någon egentid- at all. Blivit lite lite av det på senare tid. Men det har bara varit trevligt sällskap jag haft- och det kan jag inte klaga på alls. Eftersom det sällan hjälper att klaga så borde jag istället uppskatta att jag inte suttit hemma och spenderat ändlösa timmar framför Naruto eller One Piece. Som förvisso är två väldigt bra anime serier. :)


Matane.

God Morgon!

Sitter med en varm vetekudde på magen, införskaffade en här i veckan.  jag har återkommande molande värk i min inflamerade tarm.

Värmen och tyngden från kudden lugnar ner smärtan en aning och den blir inte lika påtaglig. Borde vara effektiv för kvinnor med mensvärk även bra för alla annan typ av värk också. Provade att ha den över nacken och axlarna när jag hade träningsverk- superskönt.


Tjejen som jobbade i Hälsobutiken blev lite nyfiken på varför jag ska köpa en vetekudde och jag förklarade min situation. Hon rekommenderade mig även några tillskott samt psylliumfrön.

Jag har psylliumfrön i min nötmüssli, psylliumfrön bildar en skyddande hinna i tarmen. Blöter man psylliumfrön ser man att fröt fårn en geggig hinna runt sig.

Tillskotten var för öka nedbrytningen av laktos samt en Omega tabiett (som mer eller mindre är bra för alla) men för dem med tarmsjukdom kan det vara mer avgörande.

Det är värt ett försök.

Jag åker till Tenerife med nya jobbet dagen efter att jag kastat in handduken på mitt nuvarande.

Skönt med en resa, som någon form av kick-off på nygamla jobbet :)


See you.

Hej, jag lever, jag mår bra- ifall det var någon som undrade.

Ibland lyser inte solen på en och ibland går hjärtat sönder lite. Men för att komma vidare är det viktigt att jobba med sig själv. Ibland tenderar jag att hänga kvar vid saker, jag vet egentligen inte varför för det gör ingen nytta att stanna kvar vid gammalt, eftersom det mer eller midnre sätter käppar i hjulet i nuet.

Jag antar att det är den positiva känslan, den ärlighet och respekten som jag blev bemött av. Det är det jag saknar och även hänger kvar vid. När jag inte blir bemött på likvärdigt sätt av de  andra jag möter gör att jag utesluter dem. Vilket i sig är positivt- vem vill gå umgås med människor med motsatta egenskaper?

Att jag kallas för "maskros barn" är för mig ganska underligt- har inte alla haft motgångar?

Och motgångar är i allra högsta grad individuellt.

Men jag antar att dom syftar på min uppväxt- jag lever inte kvar där och (kanske viktigast av allt) någon bitterhet har aldrig förefallit mig. Eftersom jag avskyr martyrspel är det viktit för mig att inte prata om mig själv med offerkofta på. Men av naturliga orsaker finns beteendemönster kvar från de yngre åren- sådana som jag aktivt behöver (för min egen skull) arbeta bort. De sidor jag finner motbjudande- såsom osäkerhet att göra min röst hörd- på ett konstruktivt sätt. Varför kan det vara så svårt hos en person som snart fyller 27år?

För att skippa detaljer kring min uppväxt kan jag väl säga att jag inte fick den respekt jag förtjänade.
Således var även min talan inte vitten vatten värd och det är den känslan (observera känsla, inte den faktiska situationen) som håller i sig varje gång jag ska öppna munnen- som att någon står beredd med knytnäven eller värre, tillgriper det utomordentliga misshandelsverktygen; orden- som förolämpar en och tycker ens värdighet så långt det bara går.

Men det var då- eftersom det inte är nu är det lämpligt att låta känslan försvinna.

Det här är även en av flera orsaker till att jag inte har någon kontakt med 90% av min familj. Om vi ens kan kalla det familj :)

Sedan jag var i 20-årsåldern såg jag till att bygga mitt nätverk med stabila vänner- som jag nu betraktar mer värdefull än min biologiska familj.

Nu inväntar jag Anna, vi ska dricka vin och hyra film.

Eftersom solen behagar att skina idag går jag ut på en promenad, nu.


Anmält mig till en kurs i Keramik som börjar dan efter min födelsedag- födelsedagspresent? :)


Hur ser ni på Gud, tror, eller inte tror?
Eller tror ni på någon högre "makt" som inte innebär en Gud men ändå någon /något som styr?

Adios!

Eftersom jag pratat mycket om att jag saknar Emine så såg jag till att boka en biljett igår. Tokyo t/r.

Jag har tjänat ihop till halva biljetten via traderaförsäljning, så det är jag värd.

Belöningssystemet i huvudet på mig är hyfsat aktivt just nu, eftersom jag precis skickat iväg en uppgift i webbdesign klickade jag hem lite nya träningskläder- för det är jag också värd.


Btw. jag har legat sjuk i två dagar.
Vilket gav mig tillfälle att sälja min tjock-tv, eftersom jag numera är med Philips LED. =)

Materailist? Javisst.

Nä, skämt å sido.
Jag kan stundvis gilla materiella ting men jag väljer att inte mäta det i ökat människovärde- som jag upplever många gör. Alltså, man är det man äger- inget jag förespråkar.

Och, ibland kräks jag på att vi i väst klagar på småsaker som just materiella ting när det finns människor i världen som inte ens har en bråkdel av det drägliga liv vi lever. Detta i sin tur gör att mina drömmar om att göra en volontärresa vuxit sig ännu starkare.

Gott Nytt till Er där ute.

Responsen blev god och jag saknar henne fortfarande.