Ett tusen.
Inser att mitt förra inlägg lät en aning pretentiöst. Men faktum är att jag uppskattar att ta saker och ting som det kommer, med en viss framförhållning. Och det innefattar att strosa runt och se vad som händer.
Jag har nästan tagit ett tusen bilder i London, exklusive dom jag tog med Tines kamera- när batterierna i min tog slut gick jag lös med hennes :)
Nu har ni säkert höga förväntningar på att alla dessa bilder är bra bilder- men för att avdramatisera det hela kan jag berätta att reslutatet inte blev 1000st fantastiska bilder från Metropolen London. Jag tar snarare många bilder på SAMMA objekt, för att få till en bra bild- med bra ljus och skärpa. Kommer dela med mig av några bilder inom kort. Stay tuned...
För er vetskap; jag åt engelsk korv nästan varje dag, ångra lite att jag inte köpte med mig några paket. Men staden finns kvar och priset för en biljett t/r är inte hisnande. Jag köpte med mig ost- Red Leicester och fyra olika téer (dumt att inte köpa te i teets mecka) i matväg. Eftersom Tine önskade besöka Westfield, ett gigantiskt shoppingentrum, där blev det ett besök på bland annat TopShop och Desigual. Hittade en väst på Desigual som inte riktigt passade min ekonomi för tillfället, bytte nummer med killen som gav mig bra service, vi utbytte några dance moves- han sa att han var salsa lärare och jag improviserade bara. Fick honom att göra den berömda snurren á la Michael Jacksson ;) Vi snurrade runt i det här huset fyllt med butiker i 10h, på riktigt! Behöver jag säga att vi jättetrötta när vi kom hem? Om det skilde sig från svenska shopping centrum? Nej. Den största skillnaden var utbutet av butiker.
Jag gillade områdena i Covent Garden och SoHo, pampig arkitektur- det förstördes lite av folkmyllret, men då jag inte påverkas mycket av den folkliga stressen passade jag på att njuta av pulsen som gav skön kontrast till det gamla. Genade Chinatown- som kändes en aning surrealistiskt och på vägen ut passerade vi ett sexkvarter- med adult shops.
Jag fascinerades av den stora influensen från asien, framförallt Japan. Ett större utbud med butiker som säljer Japanska produkter. Skönt om man är intresserad av Japansk kultur/matlagning. Stötte på många Japaner som shoppade på Oxford Street och Regent Street. Det fick mig att längta tillbaka till Tokyo lite, som jag förhoppningsvis reser till i vår.
Idag har jag gjort framsteg, jag har packat upp och tvättat, något jag gärna brukar dra ut på när jag kommit hem.
Jag gillar att försöka leva efter aktiva val och en filosofi jag eftersträvar är att saker och ting blir så jobbigt som man själv väljer att det ska bli. Så egentligen är allt busenkelt ;P
Hur jag återkopplar det till mina framsteg idag? Jo, eftersom jag vet om att jag tenderar att dra ut på saker (sådant jag inte tycker är så upphetsande) och att jag med hjälp av ett aktivt val väljer att gå emot mina invanda beteende genom att göra tvärtemot vad jag brukar göra. Är ni med?
Scenario: Jag kommer hem, tycker dusch och säng är mer lockande än att ta itu med uppackningen. Tar allre helst inte tag i det dagen efter heller, då har jag helt plötsligt roligare saker att göra. Ursäkt för att inte ta itu med "problemet"
Så, för att ändra det här gjorde jag precis tvärtom.
Alltså inte låta resväskan ligga och mögla och ha ytterligare ett moment att göra. Detta gjorde att jag skapade utrymme till som jag tycker är mer intressant än uppackning. Kanske självklart för dig, men för mig är ett invant beteende som jag inte gillar hos mig själv, som jag aktivt jobbar med. Om jag tänker långsiktigt och lär mig att tillämpa det här i vardagen kommer jag kunne frigöra mer tid åt saker jag uppskattar att göra.
Förövrigt tycker jag ett engelsmän är ett trevligt folkslag, även om det inte ver genuin service i dom största butikerna eller restaurangerna (det är det nästan aldrig, vart än i världen du är) därför föredrar jag att gå till mindre välsorterade butiker och mindre restauranger.
Allt låter mer naturligt på Engelska också, inte krystat och skitnödigt som det tenderar att göra på svenska.
Hur naturligt skulle det kännas att säga "du är välkommen" efter en fin gest? Liksom bah hallå...så kan man juh inte säga! Direktöversättning kan bli roliga ordlekar. På svenska säger vi givetvis "Ingen orsak". Helt bakom the flöte är jag inte. ;)
Mind the gap while leaving the blog.
Nu har ni säkert höga förväntningar på att alla dessa bilder är bra bilder- men för att avdramatisera det hela kan jag berätta att reslutatet inte blev 1000st fantastiska bilder från Metropolen London. Jag tar snarare många bilder på SAMMA objekt, för att få till en bra bild- med bra ljus och skärpa. Kommer dela med mig av några bilder inom kort. Stay tuned...
För er vetskap; jag åt engelsk korv nästan varje dag, ångra lite att jag inte köpte med mig några paket. Men staden finns kvar och priset för en biljett t/r är inte hisnande. Jag köpte med mig ost- Red Leicester och fyra olika téer (dumt att inte köpa te i teets mecka) i matväg. Eftersom Tine önskade besöka Westfield, ett gigantiskt shoppingentrum, där blev det ett besök på bland annat TopShop och Desigual. Hittade en väst på Desigual som inte riktigt passade min ekonomi för tillfället, bytte nummer med killen som gav mig bra service, vi utbytte några dance moves- han sa att han var salsa lärare och jag improviserade bara. Fick honom att göra den berömda snurren á la Michael Jacksson ;) Vi snurrade runt i det här huset fyllt med butiker i 10h, på riktigt! Behöver jag säga att vi jättetrötta när vi kom hem? Om det skilde sig från svenska shopping centrum? Nej. Den största skillnaden var utbutet av butiker.
Jag gillade områdena i Covent Garden och SoHo, pampig arkitektur- det förstördes lite av folkmyllret, men då jag inte påverkas mycket av den folkliga stressen passade jag på att njuta av pulsen som gav skön kontrast till det gamla. Genade Chinatown- som kändes en aning surrealistiskt och på vägen ut passerade vi ett sexkvarter- med adult shops.
Jag fascinerades av den stora influensen från asien, framförallt Japan. Ett större utbud med butiker som säljer Japanska produkter. Skönt om man är intresserad av Japansk kultur/matlagning. Stötte på många Japaner som shoppade på Oxford Street och Regent Street. Det fick mig att längta tillbaka till Tokyo lite, som jag förhoppningsvis reser till i vår.
Idag har jag gjort framsteg, jag har packat upp och tvättat, något jag gärna brukar dra ut på när jag kommit hem.
Jag gillar att försöka leva efter aktiva val och en filosofi jag eftersträvar är att saker och ting blir så jobbigt som man själv väljer att det ska bli. Så egentligen är allt busenkelt ;P
Hur jag återkopplar det till mina framsteg idag? Jo, eftersom jag vet om att jag tenderar att dra ut på saker (sådant jag inte tycker är så upphetsande) och att jag med hjälp av ett aktivt val väljer att gå emot mina invanda beteende genom att göra tvärtemot vad jag brukar göra. Är ni med?
Scenario: Jag kommer hem, tycker dusch och säng är mer lockande än att ta itu med uppackningen. Tar allre helst inte tag i det dagen efter heller, då har jag helt plötsligt roligare saker att göra. Ursäkt för att inte ta itu med "problemet"
Så, för att ändra det här gjorde jag precis tvärtom.
Alltså inte låta resväskan ligga och mögla och ha ytterligare ett moment att göra. Detta gjorde att jag skapade utrymme till som jag tycker är mer intressant än uppackning. Kanske självklart för dig, men för mig är ett invant beteende som jag inte gillar hos mig själv, som jag aktivt jobbar med. Om jag tänker långsiktigt och lär mig att tillämpa det här i vardagen kommer jag kunne frigöra mer tid åt saker jag uppskattar att göra.
Förövrigt tycker jag ett engelsmän är ett trevligt folkslag, även om det inte ver genuin service i dom största butikerna eller restaurangerna (det är det nästan aldrig, vart än i världen du är) därför föredrar jag att gå till mindre välsorterade butiker och mindre restauranger.
Allt låter mer naturligt på Engelska också, inte krystat och skitnödigt som det tenderar att göra på svenska.
Hur naturligt skulle det kännas att säga "du är välkommen" efter en fin gest? Liksom bah hallå...så kan man juh inte säga! Direktöversättning kan bli roliga ordlekar. På svenska säger vi givetvis "Ingen orsak". Helt bakom the flöte är jag inte. ;)
Mind the gap while leaving the blog.
Kommentarer
Trackback
