そうですね

Eftersom mina fans (borde egentligen skrivas ut i singular då det är en person; Tine) där ute skriker efter ett till inlägg så ser jag till att printa ner ett.

Imorse, till min förvåning, kom jag upp i väldigt bra tid. Ja, i såpass bra tid att jag kom en timme tidigare till jobbet.
Men det gick inte, till min besvikelse, att få den här timmen att kompensera dom gånger jag kommit sent.

Att jag kommer sent är ohållbart, men jag har en viss förkärlek till snoozeknappen och den är lika lockande varje gång klockan går igång. Även om jag, när jag går och lägger mig, intalar mig själv att IMORGON då ska jag minsann komma upp i tid.

Men å andra sidan är det min vanliga rutin att gå upp precis att jag hinner duscha och klä på mig. Trots detta är det förvånansvärt fåtal gånger faktiskt är sen till jobbet. Så, egentligen kommer jag upp i tid. :)
Något jag borde jobba på är mina frukostrutiner, jag kan inte påstå att jag någonsin varit en hejjare på att äta stabil frukost. Jag prioriterar sömnen, äta kan jag göra senare.

En dag när jag kom, lagom sent, frågade min chef om jag kände mig stressad.
Varpå jag svarar blankt nej. Hans respons blev "jag ser det, du glider in och tar allt med ro" och spricker upp i ett stort leende.
Ptja, jag stressar sällan (nästintill aldrig) upp mig, speciellt inte över saker jag inte kan påverka. Förvisso kan jag förhindra min sena ankomst genom att gå upp i skaplig tid, men är skadan redan skedd så...wtf...

Effekten av stress är, i många fall, att saker och ting går betydligt mycket långsammare samt påverkar det mentala negativt.

Det, tror jag, är grunden till att många anser att "dagen börja dåligt" när dom stressat till jobbet eller andra inbokade aktiviteter dom känner sig försenade till.

Ett knep är att inte lova något, ett annat: undvik att boka upp tid samt skaffa sig ett hyffsat flexibelt jobb.
Lovar man inget har man heller inget löfte att hålla.

Med detta säger jag god natt.
/S

Jag gjorde ett personlighetstest nu, jag gjorde samma för ett par år sedan.

Jag har för mig att jag blev en annan personlighetstyp än det resultat jag fick idag.
Det hänger ihop med utveckling och att jag, som jag ser det, fått ett annat perspektiv än jag hade får två år sedan.

Hur som stämmer det ganska bra, även mycket som jag inte riktigt kan identifiera mig i allt.
Antar att man behöver göra ett mer gundligt test för att det ska bli mer specifikt och trovärdigt.

Jag är en INTP person.

Några karaktärsdrag är:

* Analytisk :)
* Rättar ofta andra, gramatiskt och språkmässigt :)
* Lättsam :)
* Jagar undvikandet att misslyckas
* Uppskattar kompetens/kunskap och söker den ständigt
* Uppskattar problemlösningar :)
* Tänker logiskt, kan verka en aning besatt av logiskt tänkande
* Detaljerad
* Uppskattar ord och sifferspel
* Har vissa svårigheter att beskriva sina idéer
* Nöjer sig med att veta sannigen och har väldigt sällan behov av att visa det
* Är reserverade och introverta när energin är låg
* Social
* Är obetänksamma i vad dom slänger ut sig, tänker inte alltid på konsekvensen eller påverkan hos andra :S
* Har bra uppfattningsförmåga
* Intuition unchained gives birth to play :)
* Spontaneous expression
* Beskriver fakta genom att dra paraleller till verkliga, egna upplevelser
* Flyter ofta iväg till sin egen "värld" i sociala sammanhang när intresset för umgänge/omgivning sviktar.
* Svårt att hantera känslor, känner mycket eller inget.
* Omtänksam, bryr sig ofta mer om andra än sig själv
* Tänker klart i dom flesta situationer,  gott omdöme och behåller lugn krissituationer ( Det är ju ett problem att lösa ;) )
* Noga med att inte döma, för att inte såra andra
* Empatin för andra kan ta över och låter sig inte visa egna känslor

Ptja, detta visar både bra och mindre bra egenskaper.
Rent spontan kan jag uppleva att jag uppskattar det mesta som har med logiskt tänkade och problemlösning att göra.
Även att jag har svårt att hantera känslor, båda andras och mina egna. Vilket jag jobbar på, det är ganska enkelt om man låter allt falla naturligt. Problem solved :)
Jag förstår inte det "finstilta" i vad människor vill få fram när dom försöker "hinta", helt enkelt så förstår jag inte varför man inte säger vad man menar på en gång så undviker man onödiga tankar som "vad fan menar personen egentligen?". Scenario1: kille säger "vi behöver prata", ja då vill dom att man ska lyssna. Eller när tjejer säger "jag är tjock" till sin kille eller vän, ja då vill dom att man ska säga "nej, gud nej...du är smal". Jag vill tro att det beror på ett sviktande själförtroende i det sistnämnda scenariot. Och i det första är det bara människor som försöker göra saker mer komplicerade och dramatiska än vad egentligen är.

Något annat jag vet med mig är att jag kan verka väldigt asocial och ointresserad av människor när jag är i grupp.
Vilket ger andra uppfattningen om att jag är tystlåten och inte vågar ta plats. Men det är ett aktivt val jag gör, jag ogillar personer som är extrema, personer som slänger ur sig saker för sakens skull utan att ha riktig fakta bakom. Jag tycker inte man ska säga något om man inte har något vettigt att säga.

Men eftersom jag inte gärna vill se mig som den "tystlåtna" jobbar jag aktivt jobbar att försöka vara mer intresserad av männioskor som för mig verkar ointressanta, för många gånger har man chansen att lära sig något nytt. Jag irriterar mig på människor som verkar gå runt med ett konstant tomrum bakom pannbenet, jag tänker alltid "vilket slöseri med utrymme" och undrar konstant över om dom verkligen är nöjda med att inte kunna någonting om någonting. Jag visar gärna mitt ogillande genom att göra grimarser, fnysa samt slänga ur mig något dumt. Vilket jag absolut bör sluta med, eftersom jag inte framstår som någon vidare trevlig person och i synnerhet så gör jag bara andra upprörda, helt i onödan.

Och jag upplever ofta att som jag tänker är självklart och irriterar mig att andra inte har lika självklara uppfattning som jag, vilket genererar i att jag ofta rättar andra, med en suck. Fast jag gillar det, att jag kan och ofta är en del av lösningar. Sucken bör jag sluta med, för den, har jag fått höra "dumförklarar andra".

Jag tenderar även att glömma saker, då jag ofta befinner mig i mitt eget huvud med någon form av problemlösning. Jag glömmer banala saker som födelsedagar och vad människor heter. Mitt fokus sviktar en aning, vilket gör att jag glömma vad jag håller eller vad jag ska göra inom loppet av en sekund. Men jag har hittat en teknik för att få tillbaka minnet, 1. gå tillbaka dit där du sist tänkte tanken 2. skaffa google calendar 3. upprepa namnet i huvudet flera gånger, då sitter det.


Mina positiva egenskaper är att jag är okomplicerad och logisk.
Det säger det mesta.

Vad säger du?