Ojdå.



Hej och hå!

Här var det länge sedan jag skrev något, sedan innan eller under min vistelse i Japan.

Oh well.

Nu är jag här igen.

Vad jag gör?
Jag gör saker och sånt, bland annat har jag kickat igång kreativiteten igen.

Nu går jag ut och gå en sväng.

Tjipp!


Moshi, moshi


Nu har jag varit här i precis en vecka, det har varit fullt upp från dag ett vilket innebär att jag haft noll chans till att få ordentlig sömn :P Den sömn jag fått har mestadels varit på Shinkansen (Japans snabbtåg- ett av det snabbaste i världen.)

I fredags var vi ett stort gäng som först åt Izakaya- order food and drink as much as you want. Well...jag åt bläckfisk och edamame, drack någon drink och sedan var det dags att bege sig mot Gaspanic- Roppongi.

Eftersom tågen slutar gå runt halv ett så var det att stanna kvar på stället tills första tågen började gå.
Runt 06:00 på morgonen. Efter ca 2h sömn så var det dags att ge sig iväg till Juke 80's bar (där Emi jobbar) för att förbereda ett svenskt event. Ingen av oss var speciellt pigga och hennes chef och medarbetare skrattade gott åt oss. Taichi- Emi's arbetskamrat, gick iväg för att köpa onigiri och kommer tillbaka med en varsin redbull- han tyckte vi behövde det :P

Det var härlig stämning och Emi bjöd på "prinskorv", kötbullar från IKEA, potatis, lingonsylt, sill och daim till efterrätt.

Jag försökte lära två Japaner några ord på svenska, det gick sådär. En kille fick jag att säga "Jag är en guldfisk". Vilket jag från började sämtade om- då hans minne var förbjudet kort. :P Men han fattade inte skämtet och tyckte att kalla sig själv "Jag är guldfisk" var rimligt.

Japaner förstår inte riktigt sarkasm eller ironi- deras reaktion är nästan alltid "honto?!" som är ordet "for real?!" och ansiktsutrycket formar sig till ett frågetecken.

Ett annat, lite smått roligt scenario var när jag satt på Shinkansen mot Kyoto, så somnade jag och hörde att min bok föll ner på golvet- orkade inte plocka upp den och tänkte "jag tar upp den sen". När jag vaknade var den borta och jag funderade om jag hade drömt det- kollade i väskan och i sätet brevid mig utan resultat. Jag vinkade åt konduktören och förklarade att jag tappat min bok- på engelska. Han förstod inte vad jag menade- alls.
Jag viftade runt med armarna, använde mina skills kroppsspråk och sa "book" i slowmotion, la händerna ihop och placera dem på kinden "sleep" (också i slowmotion) och sedan pekade jag på golvet. Han förstod fortfarande inte.

Han plockade upp ett litet block där han hade olika fraser på engelska och jag såg fraser som; "is this your luggage". Kanske inte är så vanligt att man förlorar en bok i en nästintill tom vagn...

Men..till slut, efter 100 försök lyckades han förstå att det var en bok som hade ramlat ner på golvet och som nu inte låg där. Han sa "wait a minute" (utan accent- jag antar att det är noga inövade fraser). Sedan gick han ett varv i tåget och när han var på väg upp mot mig igen så hittade han boken i stolsryggen bakom mig- personen bakom mig hade plockat upp den och placerat den varsamt där. När han sträcker fram boken med båda händerna så säger han "sumimasen" vilket är "i'm sorry" ,för att han hittat den?!

Japaner ber om ursäkt för allt.

Emi gav biljetter till en grej hon inte kunde gå på till en vän, när dagen kom bad om ursäkt för att han inte kunde gå, hans pappa hade gått bort samma dag.

Om du inte lär dig "sumimasen" eller "gomenasai" när du är i Japan så har du inte varit i Japan. (?!)

Sista veckan nu, det har regnat konstant sedan jag kom (regnperioden har börjat tidigt i år). Ikväll ska en tyfon komma över Tokyo och ptja...det blir andra gången i mitt liv jag får uppleva en riktig tyfon.

Idag ska jag till Harujuku och ta lite bilder- dom har en söt tågstation där.

Jag har fått skills i hur man använder ett paraply, tekniken då man fäller ihop och fäller ut paraplyt för den bästa timingen när man går in eller går ut. Och i Japan krockar man inte kroppsligt, alls, på sin höjd att man krockar med paraplyna.

När jag var i Kumamoto skämtade jag och Douglas (min Judo-sensei) att vart man än befinner sig i Japan så finns det säkerligen en vending machine- det är ingen lögn. Även uppe i bergen, i skogen finns det.

                              
 

                                                     Vending maschine- i skogen.


Well, det finns mer att berätta, men nu behöver jag ta en dusch- ska iväg till Harujuku och knäppa bilder och äta crepes. Ska bli spännande och se om jag minns något av Tokyos tunnelbanesystem, det är tre år sedan sist.


Matane!


I'm big in Japan.

Hej!

Efter att ha hoppat in i en taxi strax innan 05:30, spenderat 7h i Kastrup, flugit 10,5h och spenderat ca 1,5h på tåg är jag framme i Japan, mer precis: lägenheten jag får lyxen att stanna i. Det är här jag sitter och skriver detta inlägg.

Det känns i kropp och själ att vara här. Kroppen ömmar och en aning surrealistisk känsla sveper över mig. Precis som det ska vara.

Emine mötte upp mig i Shunjuku station, Sout Exit- precis som förr.

Hon var dock tvungen att springa till skolan - big test.

Det är dags för mig att ta en dusch och sedan sova en timme eller två, vid halv sex är Emine tillbaka, lagom tills jag är middagshungrig.

Matane!

Ps. Rubriken förvisso en låt, men det är även ren fakta- här kan jag nästan räkna mig till dom längre invånarna ;)

Dålig karaktär.


Hey!


06:20 imorgon åker jag till Tokyo, känns surrealistiskt men naturligt på samma gång.

Jag kan med lite dåligt samvete erkänna att jag drack vin igår, så mitt förhållande med alkoholen var inte helt slut. Det  är det där sista, när man ses och vill ha varandra men kan inte vara med varandra. Det håller på att suddas u nut, jag tror distans är det vi behöver för att helt släppa varandra. Typ, en vistelse på andra sidan jordklotet kommer göra susen.

Från det till något annat, om jag har packat? Nix.
Jag har tagit upp väskan (poäng till mig, tack!)
Har jag resfeber? Nix. Lär jag märka när jag sitter på ett försenat plan till Köpenham och jag är 30sek från att missa planet. ;P

Jag vet en sak, jag kommer sakna min favvo granne.





Ps. Idag ska jag köra hinderbanan i Karlberg, har du inte varit där kan jag rekommendera dig att åka dit- om ni gillar ansträngning och smärta.


Maj.

Hej!

Som de flesta vet har det hunnit bli maj, jag undrar dock vad som hände med de månader som gått inpå 2011. Scchwoss.


För min del är maj en händelserik månad, ena aktiviteten som avlöser den andra. Ikväll, till att börja med, åker jag till Göteborg, är där i ett par dagar och hälsar på en vän och vad jag har hört ska det bli strålande sol.

Efter kommande arbetsvecka blir det kryssning och födelsedagsmiddag.

Den tredje aktiviteten-> resa till Japan. Jag ska hälsa på Emine och bersöka några ställen utanför Tokyo, städetroch platser jag inte besökte förra gången. Givetvis kommer jag ta några vändor i Tokyo också.

Mitt JR Rail pass damp ner i brevlådan här om dagen- sweet. Detta pass är det som ska ta mig runt i landet.

Sedan mina vänner är vi inne på Juni. Bara så ni vet.

Ciao!


HIMYM torsk, eller lax?


Igår.
Tapas @ Tabac included Tove + appel cosmo, rosé och 1,5h senare mötte Tine upp oss och vi gick till 19 Glas, där adderade jag 2 glas vitt till systemet.

Idag.

Step1, vaknande. Skippade spinning = kolla på HIMYM var viktigare (läs mellan raderna och kom fram till att: jag är bakfull), gick till Tempo och köpte cola för att lätta på blykepsen jag går runt med. Step 2, gå till centrum (helgens träning.) fixa oflashiga ärenden och sedan gå hem igen (intervall träning är den effektiva träningen.) Steg 3. Middag @ Annas casa.

Anna btw. har kommit hem från en 4 veckors volontärresa i Malaysia, det låter spännande och jag är thrilled över att få höra om hennes upplevelse.

Så, 22 min kvar tills jag ska gå och uträtta oflashiga ärenden i centrum, vad gör jag? Utnyttjar tiden väl och ser klart på HIMYM Episode 4 Season 2.

"Mental five...."

Inspiration.


Jag blir alltid inspirerad av den här tjejen. Den tjejen ska jag f.ö. träffa imorgon.

Dags att njuta av ett par avsnaitt HIMYM (ball förkotning på How I Met Your Mother).

Josh Radnor
, grrr.



April, April...


Hej!

Trodde ni verkligen att jag skulle sluta blogga, bara sådär?!

Men april, april.

Ni har förmodligen inte ens haft vetskapen om att jag lurats om att lägga ner den här verksamheten.
Bortsett från att jag varit frånvarande en period och nu drar ett väldigt utdraget och fyndigt aprilskämt.

Iaf, vad har jag haft för mig, mja...inte så överdrivet mycket- i ganska vanlig ordning.

I helgen har jag dock varit på Skopan, en butique a la second hand här i Väsby, inhandlat ett stycke örngott och virkad spets till en summa av 15kr, av detta sydde jag en kasse.

Denna kasse ska fungera som ersättare till den vanliga plastkassen- den kostar 1kr (har till och med sett några som tar en halv förmögenhet på två kronor), tar plats i lådan och är inte ypperlig för miljön.

Den enda praktiska funktion plastkassen har är att den (i de flesta hushåll) fungerar som soppåse, samt att den gynnar affären genom att man går runt som levande reklampelare (som man betalar för, inte får betalt för). Inte för att jag stör mig på det sistnämnda, men det är ett faktum.

Jag tycker inte de miljövänliga tygpåsar man kan köpa i butik är fina och har länge tänkt att jag ska göra en egen.

Nu är det gjort.

Resultat:


Vad tycker ni?



En liten bubblare, jag bjuder på den.

Das was alles.

Ps. Jag handlade mat med favoritgrannen också, det gjorde helgen en aning mer social än den varit innan.

Ps2. Vi ska kanske ses en omgång två också, min sociala kompetens kommer spränga alla mätare efter den här helgen.


Norwegian Wood.


Go möra Go möra!

Igår kom min far på spontanbesök, han har flyttat ut till nowhere och när han bodde i samma kommun hände väldigt sällan att vi sågs, mer sällan än now days. Märkligt det där, men kul.


Eftersom jag precis läst boken Norwegian Wood och fick reda på att den även går på bio tog jag tillfället i akt och såg den. Första gången jag "läser boken och ser filmen sedan". Jag var lite fundersam över om jag skulle låta som de flesta som har läst boken innan gör, alltså hävda att boken är mycket bättre.

Förvisso var det många delar i boken som inte togs med i filmen, men det är förståeligt då man behöver förenkla för att göra filmen mer begriplig för tittarna. Att skapa den där känslan i filmen som gör den intressant, det var kanske därför dem valde att Naoko (en kvinnlig karaktär) stickar en halsduk i filmen och inte en tröja som i boken. Eftersom en tröja ser man inte lika mycket av, den blir inte lika markant på film när man behöver bära den under jackan och då glöms den bort. En halsduk viras lite lätt utanpå jackan och ökar den känslomässiga kopplingen mellan huvudkaraktären (Watanabe) och Naoko.

Oavsett, läs boken, se filmen. I önskad ordning.

Dags för en dejt med grannen i tvättstugan, ja inget mer spännande än Kristin, men ack så trevligt.


On my mind.



Jajust det.

Jag shoppade med Tine igår, 25:e o allt ;P. Men vi båda var hyfsat osugna, jag är ofta osugen på shopping- men stundvis uppskattar jag att gå runt i affärer och titta på saker, kläder och krimskrams- det ger mig inspiration på kreativa plan. Blev dock en aning förvånad över Tines plötsliga olust- eftersom hon mer eller mindre alltid skiner upp som en sol när hon hör butik (alt. köpcentrum) och handla i samma mening. Mycket charmigt  personlighetsdrag och det gör att jag får tillfälle att öva mitt tålamod när jag går runt i butiker- inte för att jag nödvändigtvis behöver lära mig att gå runt i butiker. Men övar man på en grej blir man ofta bra på många andra, it's a fact.


Oftast vill jag bara till butiken, hitta det jag är ute efter och gå där i från. Punkt.

Apropå shopping, imorgon ska jag köpa vårskor. Jag SKA göra det, igår skulle jag också hitta vårskor- jag vet vad jag vill ha för typ av skor- ökenkängor- men hittar inte dem som sitter perfekt.

Ju mer jag skriver på det här inlägget desto mer tragisk inser jag att det är, vad är det för problem _EGENTLIGEN_ ? Jo, i-lands.

Att jag inte uppskattar shopping ska jag väl kanske vara nöjd med, eftersom det innebär att jag inte gör av med  pengar i onödan? :)


Nej...usch...fan...nu slutar jag prata om det här och fortsätter med mina sysslor- som för övrigt är så tråkigt och tidsödande att jag går och tänker på vad för nytta jag egentligen skulle kunna göra- typ åka på volontärresa och på riktigt känna att man hjälper till...inte enbart runda upp 10kr på Body Shop. Även om det också är bidragande till bättre livskvalité världen över. Men jag tror ju, att den fysiska hjälpen är till så mycket mer glädje för båda parter.



1,5h i solsken.


Jag vaknade till takdropp, solsken och fågelkvitter runt åtta- mycket angenämt. Vid elva gick jag och Tine ut på en riktig långpromenad, vi gick 9,4km- för att vara exakt. Det tog 1,5h att ta sig runt hela sträckan. Jag är hyfsat nöjd över vår prestation och vi avslutade promenaden med en överenskommelse om att vi ska göra detta till en veckopromenad.

Efter en behaglig dusch, frukost nr2 och té har jag lagt mig till rätta i sängen för att läsa Norwegian Wood av Haruki Murakami. Jag är lite svårflörtad vad det gäller fiktion och skönlitteratur överlag, uppskattar mer fakta och naturvetenskapliga böcker. Men denna fångade mitt intresse av egentligen bara en anledning- den utspelar sig i Japan. Sedan att just denna fiktion känns hyfsat realistisk gör att den bara växer efter varje kapitel.

Jag skrev ett lite längre inlägg här, som försvann...som jag av ett förbluffande intresse för att läsa, har väldigt liten lust att skriva om.

Så vi sätter P här.





UD avråder.


UD avråder alla att åka in i Japan.

Jag  tänker inte lägga mycket energi på det och jag planerar fortfarande att åka.

Det är över två månader kvar.


Och...läs.

Mars, April och Maj.

2:a mars idag, 11:e ferbruari började strulet med bilen- idag är det löst, enligt verkstaden. Jag får se när jag hämtar bilen imorgon. 750kr i kostnad, felet var inte som jag befarat- ABS-haveri. Tydligen bakhjulet som blivit låst pga. att jag satt fast och en felkod dök upp. Som verkstaden nu programmerat om. Märkligt dock att det är bakhjulet som knasar när det var i framhjulet jag hörde mysyiska ljud och upplevde som den felande länken.

Ringde försäkringsbolaget och skrotade min skadeanmälan (eftersom kostnaden inte var i närheten av självrisken), dem blev förvånade att jag hörde av mig om det. Tydligen är människor så lata att dem struntar i det, vilket gör att försäkringsbolagen har en hög med ärenden som egentligen bara ska raderas. Det är inte svårt att räkna ut att det blir rörigt för dem på försäkringsbolagen, när det ligger massa ärenden som dem inte vet vad dem ska göra med. Jag kunde glatt lätta dem med att radera ett, helt av egen maskin.

Killen jag pratade med blev lite stressad över att jag så kvick (hans egna ors) och kände pressen över att han också skulle möta med samma respons. Varpå jag förklarade att jag är van och även van att andra inte hänger med när jag pratar, jag är sällan stressad, jag vill bara ha saker ur världen, sagt och gjort, over and done with. Han sa att han sällan möter personer som är så "kvicktänkta" och "med på galoppen" (jag strundade i att ifrågasätta hans ordval). Jag suger åt mig och formar en egotripp, men är människor verkligen så...slow? Eller kanske rent av medvetna och helt enkelt förbannat lata? =) Jag som anser mig själv stundvis vara lite väl bekväm ibland.

Oh well, jag borde veta- jag har jobbat i butik- vissa vill inte förstå, fastän dom gör det.

Jaha, 12:e maj bär det av på ännu en resa med jobbet :) Sol och badjobb ;D Kan inte klaga.

Sedan den 22:a maj bär det av till Japan. Vilket innebär att jag bara hinner hem, tvätta och packa om innan det är dags att sätta sig på ett flyg igen. :)

Innan dess ska jag slänga ihop en försenad födelsedagsfest, jag tycker dock det är att ta i när jag säger födelsedagsfest, dels för att jag helst ser att dem som kommer, kommer utan tvångspresent. Vi kallar det fest. Enklast så. :) Överreklamerat med födelsedagar och annat ståhej, från min sida sett. Andra kan tycka det är det trevligaste som finns att fira högtider, ge och köpa presenter vid födelsedagar. Jag tycker dock att det är roligare att överraska, mer spontant med vardagspresenter. Observera att presenter inte nödvändigtvis behöver komma i paketform, jag tycker en fin present är att få bilen tvättad, som jag fick av Emelie efter att jag hade varit på Tenerife. Eftersom jag kommer komma ihåg den gesten mycket längre än en present uppskattar jag den mer.

Hallen börjar komma i ordning, har målat varv nr2 nu men har inte beslutat om en liten del till ska få samma färg. Ska ta över Tine för att få lite feedback. :) Kulören jag valde heter kärleksört. Så nu finns det kärleksört och lingonshake på väggarna. Fyndiga namn har dom, Alcro, ett lite spännande val kan vara hubba-bubba, eller blupp- blubb.

När hallen står klar vill jag gärna fixa vardagsrummet/rummet, det är en tråkig grå tapet nu. Som bara är. Den får gärna vara, fast någon annan stans :)


Nu har det blivit dags att bege mig iväg på keramikkurs. Målet ikväll är att få in tekniken för att centrera leran, det ser ju så enkelt ut ;P Lyckats en gång, det är en gång av ungefär fem försök.

7:april startar en skulptureringskurs, där finns möjlighet att prova på skulpturering i lera, gips...och i ett material jag inte har i huvudet. Det roliga med den här kursen är att jag och Tove ska gå tillsammans.

See you!



Byggare Bob.


Jag försov mig idag, till blodproverna pga. sen sänggång, men det är det värt. Jag (med hjälp av Emelie) fick upp spegeln samt målat första varvet på väggen i hallen Proverna kan vänta till ledig dag, som jag har mitt i veckan :D Fast det föreslog Tine igår, så det var väl underliggande när jag låg och sov- att jag kunde skjuta på det.

Måste ringa verkstaden idag också, livet med bil är allt annat än problemfritt ;P Men ack så bekvämt, när den fungerar :)






Found it.


Jag hittade ett par röda jeans här. Och ett nice fodral till min laptop.

Men lila jeans...help? :)

Knep och knåp så som mahjong, sudoku, rubiks kub och liknande får min hjärna skicka ut massiva mängder endorfiner. Jag har nu sneglat på en magnetisk kub, som innehåller ett x antal mindre magnetiska kulor, som man kan forma fritt. Det finns inte en lösning, det finns flera. Rubiks har olika lösningar beroende på var den kvadratiska färgrutan befinner sig, ett drag är beroende av flera andra. Algoritmer. Men den här, där kan man hitta sina egna lösningar, så som man finner bekvämt och mest effektivt. I like.


Magnetiska kuben.

 

 

Knep&Knåp

 

 

 

 

Bilder: Teknikmagasinet.se



Ps. Nu ska jag åka och köpa färg till hallen- den ska bli klar- snart. ;)




Spoiled.



Försöker hitta röda och lila byxor, alternativt jeans, men det verkar omöjligt. För ett tag sedan hittade jag ett par mörkblå byxor i fin manchester, men de var lite låga i midjan för min smak. Jag är nu på jakt efter ett par med högre midja, gärna sådana man får en päronrumpa i.

Jag har ofta i huvudet vad jag önskar, en bild, långt i förväg...några månader senare finns det i butik, hos alla stora kedjor. Men ofta har jag redan tröttnat och är inne på annat spår. Nämnde jag att jag var ombytlig? :) Jag är stundvis ganska girig och kräsen- jag skyller på att jag är yngst i familjen och alltid fick det jag pekade på. Nä, så var det förvisso inte- alla gånger, men jag såg till att få min vilja igenom även om tillvägagångssättet inte var att skrika mig till det. Nu handlar det inte enbart om materiella ting, utan andra, mer viktiga delar i livet, upplevelser.

Jag är girig vad det gäller tid också, jag tror att jag ska hinna en miljon saker på minimalt om tid, eftersom det fungerar rent teoretiskt i mitt huvud- men väldigt sällan i praktiken ;)

Planering och framförhållning är, som jag tjatat ganska mycket om, inte min starka sida. Men jag försöker :P

Ofta vet jag vad som behöver göras, men har dåliga ovanor i stil med att "äsch, jag tar det sen..."

Må hända att andra uppfattar mig som slarvig, det gör åtminstone jag själv :)


Jag kan stundvis skylla mina föräldrar för mitt bortskämda beteende, men det är mitt vuxna ansvar att ändra på det när jag är såpass medveten om det. Eftersom jag inte är bekväm i det- när jag ser beteendet hos andra blir jag en aning obekväm och ser sidor hos mig själv. Vilket gör att jag känner mig illa till mods. Jag säger inte att det är fel, eftersom det finns få saker som faktiskt är fel. Det jag försöker få fram är att jag vill sudda ut beteendet lite.

Bekväm kommer jag dock alltid att vara :)


Ingen öl...


Syfestivalen igår var en ren kreativboost för mig, eftersom jag var där själv gick jag runt utan att tänka på något annat än just det som fanns där. Jag gick runt med ett konstant nöjt flin och jag matade mig själv full med ny inspiration och idéer hoppade i huvudet på mig. Blev inte mindre sugen på en Janome 7700QCP- symaskinernas Rolls Royce. Jag tror att det är efterföljaren av Janome MC6600P.

Den sägs, och är delvis min egna upplevelse, otroligt synkad med framatningen av materialet och nålens genomträning i tyget. Vilket gör att det inte blir överhopp i stygnen, ingan jobbiga knutar i spolen och den klarar i princip vilket tyg som helst. Även det slirigaste silke som är en mardröm att sy i, eller trikå. Goosh! Det är som en mindre orgasm för själen att sitta vid den.

Att den har en mängd olika funktioner jag har väldigt lite kunskap om gör den bara mer spännande att äga, eftersom det öppnar dörren fler skaparmöjligheter. Jag vill gärna köpa en maskin som både quiltar, klarar de flesta sömmar- utan problem, finns billigare alternativ men inte som har denna fantastiskt synkning i frammatningen. Very well, i min extas glömde jag att fråga om prislappen på min framtida leksak. Kanske lika bra, eftersom jag förmodligen inte kommer ha råd med den på ett tag.

Eftersom Tine varit på 40års fest kvällen innan, kommit hem vid tre tiden, var hon inte jättesugen på öl- förståeligt. Vi pratade om filmkväll, men när kvällen kom var hon...onåbar? Det visade sig lite senare att hon somnat. Lika bra för mig som var tvungen att gå upp 05:00 idag för att åka till Danderyd Sjh. för ytterligare blodprover.

Inte fått någon respons på blodproverna jag lämna, så jag antar att det inte är något akut :)

Avslutade dagen med en andra rond i teckenkommunikation, kursen där jag lär mig stödteckna (alltså inte teckenspråk). Det är kul, men jag kan säga att min inlärning kanske inte är på sin topp efter en heldag. Jag har turen dock att jag oftast lär mig ganska snabbt, oavsett omständigheterna. :)

Nu är det dags att sova, igen, det har varit en lång dag.

Veckan som gått.


Arbetsvecka + 2 nattpass - check (ja, jag är trött)
Gjort ett halvhjärtat försök att få bilen till verkstad - check (vill inte att vilken verkstad som helst ska kolla den)
Keramikkurs- check
Teckenstöds kurs- check


Nu åker jag till Syfestivalen, alena, och förhoppningsvis blir det söndagsöl med Tine efter det.

Ja-ne = på återseende.

Olycksfågel.

Som ni vet verkar inte bilen fungera som den ska och nu har jag även råkat ut för att ha pajjat mitt acesskort, rfid:t är av och således går det inte att läsa i spärrarna. Sparat kvitto? yes, men hittade jag det? Nä. Men med lite mer fokus på letandet hittade jag det, bakom micron?!


However. Jag tror inte på det som kallas för "olycksfåglar", dvs. personer som alltid tycks drabbas av något tråkigt. Jag hävdar att tillfälligheten i kombination med förhållningssättet till det som händer är det som avgör om personer blir till olycksfåglar. Det vill säga, deras utstrålning och fokus på det. Tar man det som en "klackspark" så försvinner motvindskänslan snabbare än om man väljer att tänka "det händer alltid mig". Min teori är alltså att det som avgör intrycket av händelsen är hur man rent psykiskt upplever den, förvisso kan man uppleva att det är stark motvind men man väljer hur man påverkas av den.

Och motvind har jag just nu, solen lyser inte riktigt. Men man vet även att det har ett slut, precis som det goda i livet. Bara det att man tycks förskingra de bättre stunderna lättare än när man drabbas av något mindre lusftyllt. Upplevelsen blir då att "allt" kommer på en gång. Eftersom man är mer uppmärksam på det som går fel än det som faktiskt flyter på.

Därav har jag oftast en lättsam inställning till det mesta och jag bryr mig inte om att det händer, för det gör det ändå. Det jag aktivt lägger fokus på är att få det löst, ur världen, bort. :) Eftersom det snabbare blir löst då, oh rly!?

Nu ska jag faktiskt strunta i allt strul och lägga mig på soffan tills Tine hör av sig, hon ska på date och jag ska in till SL-center (ända stället man kan byta sitt acesskort). Vilket är värdelöst. Jag ska även fråga vikten av att ha kvittot, spärrvaktrna (frågade 2st) hävdade starkt att man behöver kvittot som bevisar att man köpt det, det kan jag väl köpa på sätt och vis, men själva kortet har ett nummer (på baksidan) som borde vara kopplat till rfid:t (ett chip som lagrar information) och således borde dom även kunna fiska fram information om att jag laddade kortet i onsdags och då känns kvittot överflödigt. Man kan registrera sitt kort på SL:s site, ifall man förlorar det, men då är min fråga om man behöver kvittot då med för att få tillbaka sitt betalda kort. För om det behövs är tjänsten i synnherhet värdelös, då det egentligen inte spelar någon roll om man registerar det eller inte...är du med?

Ringde folksam och dem hävdar att det inte är pga. bärgningen som mina ABS har gått i lås,. Jag saknade bärgningskrok, även om det var så att bärgarkillen löste problemet genom att dra upp min bil i höger framhulj , samt spänna fast den i hjulen så är det inte troligt att felet uppstod då. Say what?!
Jag hade frågat innan om jag skulle åka och köpa en innan han börjar bärga den, jag menar bilen kunde gott o väl stå kvar där den stod, men nix. Jag hade onda aningar. Jag gillar inte att säga "vad var det jag sa". :P

Jag ska återkomma imorgon om att dom ska bärga den till öppen verkstad så får dom konstatera felet. Oavsett så är bilen försäkrad för vagnskador och allt där till. Det är bara trögt att vänta.


Very well. Vi får se hur det går!



The Sund Dosen't Shine On Me.


Ingen p-bot, men bilens indakionslampa för ABS lyser- konstant och ett meddelande "check ABS" dyker upp. Samt såg jag en lös del under till, vid höger hjul. Jag känner på mig att detta inte är ett gott tecken. Oh well, ibland lyser inte solen på en och för tillfället orkar jag inte lägga mer energi på det.


Nu ska jag göra annat, typ lägga mig under täcket och glo på Naruto.

Imorgon kommer pappa på besök- eftersom jag fyllt år. Om han kan ta sig från Enköping vill säga- det är som bekant lite svårt att ta sig fram nu.


Tidigare inlägg
RSS 2.0