そうですね

Eftersom mina fans (borde egentligen skrivas ut i singular då det är en person; Tine) där ute skriker efter ett till inlägg så ser jag till att printa ner ett.

Imorse, till min förvåning, kom jag upp i väldigt bra tid. Ja, i såpass bra tid att jag kom en timme tidigare till jobbet.
Men det gick inte, till min besvikelse, att få den här timmen att kompensera dom gånger jag kommit sent.

Att jag kommer sent är ohållbart, men jag har en viss förkärlek till snoozeknappen och den är lika lockande varje gång klockan går igång. Även om jag, när jag går och lägger mig, intalar mig själv att IMORGON då ska jag minsann komma upp i tid.

Men å andra sidan är det min vanliga rutin att gå upp precis att jag hinner duscha och klä på mig. Trots detta är det förvånansvärt fåtal gånger faktiskt är sen till jobbet. Så, egentligen kommer jag upp i tid. :)
Något jag borde jobba på är mina frukostrutiner, jag kan inte påstå att jag någonsin varit en hejjare på att äta stabil frukost. Jag prioriterar sömnen, äta kan jag göra senare.

En dag när jag kom, lagom sent, frågade min chef om jag kände mig stressad.
Varpå jag svarar blankt nej. Hans respons blev "jag ser det, du glider in och tar allt med ro" och spricker upp i ett stort leende.
Ptja, jag stressar sällan (nästintill aldrig) upp mig, speciellt inte över saker jag inte kan påverka. Förvisso kan jag förhindra min sena ankomst genom att gå upp i skaplig tid, men är skadan redan skedd så...wtf...

Effekten av stress är, i många fall, att saker och ting går betydligt mycket långsammare samt påverkar det mentala negativt.

Det, tror jag, är grunden till att många anser att "dagen börja dåligt" när dom stressat till jobbet eller andra inbokade aktiviteter dom känner sig försenade till.

Ett knep är att inte lova något, ett annat: undvik att boka upp tid samt skaffa sig ett hyffsat flexibelt jobb.
Lovar man inget har man heller inget löfte att hålla.

Med detta säger jag god natt.
/S