Moshi, moshi
Nu har jag varit här i precis en vecka, det har varit fullt upp från dag ett vilket innebär att jag haft noll chans till att få ordentlig sömn :P Den sömn jag fått har mestadels varit på Shinkansen (Japans snabbtåg- ett av det snabbaste i världen.)
I fredags var vi ett stort gäng som först åt Izakaya- order food and drink as much as you want. Well...jag åt bläckfisk och edamame, drack någon drink och sedan var det dags att bege sig mot Gaspanic- Roppongi.
Eftersom tågen slutar gå runt halv ett så var det att stanna kvar på stället tills första tågen började gå.
Runt 06:00 på morgonen. Efter ca 2h sömn så var det dags att ge sig iväg till Juke 80's bar (där Emi jobbar) för att förbereda ett svenskt event. Ingen av oss var speciellt pigga och hennes chef och medarbetare skrattade gott åt oss. Taichi- Emi's arbetskamrat, gick iväg för att köpa onigiri och kommer tillbaka med en varsin redbull- han tyckte vi behövde det :P
Det var härlig stämning och Emi bjöd på "prinskorv", kötbullar från IKEA, potatis, lingonsylt, sill och daim till efterrätt.
Jag försökte lära två Japaner några ord på svenska, det gick sådär. En kille fick jag att säga "Jag är en guldfisk". Vilket jag från började sämtade om- då hans minne var förbjudet kort. :P Men han fattade inte skämtet och tyckte att kalla sig själv "Jag är guldfisk" var rimligt.
Japaner förstår inte riktigt sarkasm eller ironi- deras reaktion är nästan alltid "honto?!" som är ordet "for real?!" och ansiktsutrycket formar sig till ett frågetecken.
Ett annat, lite smått roligt scenario var när jag satt på Shinkansen mot Kyoto, så somnade jag och hörde att min bok föll ner på golvet- orkade inte plocka upp den och tänkte "jag tar upp den sen". När jag vaknade var den borta och jag funderade om jag hade drömt det- kollade i väskan och i sätet brevid mig utan resultat. Jag vinkade åt konduktören och förklarade att jag tappat min bok- på engelska. Han förstod inte vad jag menade- alls.
Jag viftade runt med armarna, använde mina skills kroppsspråk och sa "book" i slowmotion, la händerna ihop och placera dem på kinden "sleep" (också i slowmotion) och sedan pekade jag på golvet. Han förstod fortfarande inte.
Han plockade upp ett litet block där han hade olika fraser på engelska och jag såg fraser som; "is this your luggage". Kanske inte är så vanligt att man förlorar en bok i en nästintill tom vagn...
Men..till slut, efter 100 försök lyckades han förstå att det var en bok som hade ramlat ner på golvet och som nu inte låg där. Han sa "wait a minute" (utan accent- jag antar att det är noga inövade fraser). Sedan gick han ett varv i tåget och när han var på väg upp mot mig igen så hittade han boken i stolsryggen bakom mig- personen bakom mig hade plockat upp den och placerat den varsamt där. När han sträcker fram boken med båda händerna så säger han "sumimasen" vilket är "i'm sorry" ,för att han hittat den?!
Japaner ber om ursäkt för allt.
Emi gav biljetter till en grej hon inte kunde gå på till en vän, när dagen kom bad om ursäkt för att han inte kunde gå, hans pappa hade gått bort samma dag.
Om du inte lär dig "sumimasen" eller "gomenasai" när du är i Japan så har du inte varit i Japan. (?!)
Sista veckan nu, det har regnat konstant sedan jag kom (regnperioden har börjat tidigt i år). Ikväll ska en tyfon komma över Tokyo och ptja...det blir andra gången i mitt liv jag får uppleva en riktig tyfon.
Idag ska jag till Harujuku och ta lite bilder- dom har en söt tågstation där.
Jag har fått skills i hur man använder ett paraply, tekniken då man fäller ihop och fäller ut paraplyt för den bästa timingen när man går in eller går ut. Och i Japan krockar man inte kroppsligt, alls, på sin höjd att man krockar med paraplyna.
När jag var i Kumamoto skämtade jag och Douglas (min Judo-sensei) att vart man än befinner sig i Japan så finns det säkerligen en vending machine- det är ingen lögn. Även uppe i bergen, i skogen finns det.
Vending maschine- i skogen.
Well, det finns mer att berätta, men nu behöver jag ta en dusch- ska iväg till Harujuku och knäppa bilder och äta crepes. Ska bli spännande och se om jag minns något av Tokyos tunnelbanesystem, det är tre år sedan sist.
Matane!
I'm big in Japan.
Efter att ha hoppat in i en taxi strax innan 05:30, spenderat 7h i Kastrup, flugit 10,5h och spenderat ca 1,5h på tåg är jag framme i Japan, mer precis: lägenheten jag får lyxen att stanna i. Det är här jag sitter och skriver detta inlägg.
Det känns i kropp och själ att vara här. Kroppen ömmar och en aning surrealistisk känsla sveper över mig. Precis som det ska vara.
Emine mötte upp mig i Shunjuku station, Sout Exit- precis som förr.
Hon var dock tvungen att springa till skolan - big test.
Det är dags för mig att ta en dusch och sedan sova en timme eller två, vid halv sex är Emine tillbaka, lagom tills jag är middagshungrig.
Matane!
Ps. Rubriken förvisso en låt, men det är även ren fakta- här kan jag nästan räkna mig till dom längre invånarna ;)
Dålig karaktär.
Hey!
06:20 imorgon åker jag till Tokyo, känns surrealistiskt men naturligt på samma gång.
Jag kan med lite dåligt samvete erkänna att jag drack vin igår, så mitt förhållande med alkoholen var inte helt slut. Det är det där sista, när man ses och vill ha varandra men kan inte vara med varandra. Det håller på att suddas u nut, jag tror distans är det vi behöver för att helt släppa varandra. Typ, en vistelse på andra sidan jordklotet kommer göra susen.
Från det till något annat, om jag har packat? Nix.
Jag har tagit upp väskan (poäng till mig, tack!)
Har jag resfeber? Nix. Lär jag märka när jag sitter på ett försenat plan till Köpenham och jag är 30sek från att missa planet. ;P
Jag vet en sak, jag kommer sakna min favvo granne.
Ps. Idag ska jag köra hinderbanan i Karlberg, har du inte varit där kan jag rekommendera dig att åka dit- om ni gillar ansträngning och smärta.
Maj.
Som de flesta vet har det hunnit bli maj, jag undrar dock vad som hände med de månader som gått inpå 2011. Scchwoss.
För min del är maj en händelserik månad, ena aktiviteten som avlöser den andra. Ikväll, till att börja med, åker jag till Göteborg, är där i ett par dagar och hälsar på en vän och vad jag har hört ska det bli strålande sol.
Efter kommande arbetsvecka blir det kryssning och födelsedagsmiddag.
Den tredje aktiviteten-> resa till Japan. Jag ska hälsa på Emine och bersöka några ställen utanför Tokyo, städetroch platser jag inte besökte förra gången. Givetvis kommer jag ta några vändor i Tokyo också.
Mitt JR Rail pass damp ner i brevlådan här om dagen- sweet. Detta pass är det som ska ta mig runt i landet.
Sedan mina vänner är vi inne på Juni. Bara så ni vet.
Ciao!
