"Du har ett defekt immunförsvar...."


Så sa gastrospecialisten till mig. Idag har jag, för första gången, varit tvungen att åka hem från jobbet pga. besvär med magen.

För drygt ett år sedan lämnade jag avföringsprover, tre gånger, blodprover hit och blodprover dit. Slutligen blev jag remissad och fick göra en trevlig koloskopiundersökning.

Summa sumarum, jag har en kronisk tarmsjukdom, ulcerös kolit.

Detta medför att jag kan få så kallade skov, ett skov är insjukningsperiod och kan vara olika länge. Under skovperioderna är en person med ulcerös kolit väldigt trött pga. förlust av både vätska och blod. Det bästa är att få medicin som dämpar dom värsta symptomen, få ersättningsdryck för förlusten av vätska och mineraler samt vila. Att gå upp ur sängen kan vara lika energikrävande som ett spinningpass. Behovet av att ha en toalett nära till hands är stort då man får attacker som kräver att man har tillgång till toa, nu, NU, nuuuuu, helst igår. Att sitta på ett pendeltåg kan vara stressande under skov, eller vetskap att man inte har toalett tillgänglig.

Sverige suger på, fräscha, offentliga toaletter. For real. Inte ens dom man betalar en hel guldpeng är okej att gå på. Men nöden kräver ingen lag. Måste man så måste man.

Jag har blivit medlem i mag-och tarmsjukas förbund. I och med medlemsskapet fick jag ett V.I.P-kort för ev. krissituationer. Jag bara hivar fram det till butiksbiträde etc. så kan jag alltid hoppas på att dom är vänliga och lånar ut toaletten. Bara detta lilla kort kan få en att inte känna sig så nojjig under skovperioder och på så sätt minskar stressen.

Stress, är en faktor som forskarna tror förvärrar sjukdomen. Vid stress kan alla känna sig bubbliga i magen.
Att ha ulcerös kolit, känna stress för olika saker och framförallt känna stressen att inte hinna på toa. (Jag menar, vem fan vill skita på sig? Oavsett fysiskt tillstånd. Låt mig gissa, INGEN). gör just hantering av stress till ett moment 22, speciellt om man är känslig för stress.

Jag har turen att kunna hantera stress, eftersom jag inte förstår mig på den :) Stress uppkommer av dålig framförhållning och oro för en det ena en det andra.

Jag blir dock besvärad av att behovet av mina toabesök och att inte känna att jag kan göra lite vad som, när som. Eftersom det förstör den person jag är, som uppskattar frihet och spontanitet. Men å andra sidan vet jag att dessa skov inte varar för evigt så jag tar chansen och vilar upp mig, ligger horisontalt på soffan, pysslar och gör annat skoj man kan hitta på inom hemmets väggar. Och går på toa då...

Har man ulcerös kolit har man en defekt på immunförsvaret, det fungerar helt enkelt inte som det ska, har man detta har man även lättare att få andra infektioner. Speciellt infektioner som rör slemhinnor.

Detta förklarar varför jag konstant var sjuk när jag var liten. Jag var hemma mer än vad jag var hos dagmamman. Jag fick chansen följa med pappa till kontoret, leka bank (hur coolt var inte det när man var fem?!) och hänga gem i öronen på pappas programeringspolare, Stefan. Han drack minst 4liter cola, per dag, svepte  säkert ytterligare 20 koppar kaffe. Han föraktade djurgården och hyste kärlek till AIK.

Jag blev även bundis med vaktmästaren, David, och med hjälp av honom fick jag lära mig hur viktigt det var att lämna rätt post i rätt fack (det blev nämligen fel annars). Han och jag satt vid entrén och höll koll på att inga främlingar kom in. Jag gav banktjänstemän blanketter att fylla i vid besök och visade dom vägen ut när besöket var slut. Att säga åt vuxna vad dom får och inte får göra när man är fem är typ som att känna sig som Gud.

När andra barn var sjuka och fick följa med till kontoret så tog jag med dom till min hörna, under pappas bord, där  jag hade ghostbusters-slime, kudde och en konstateljé med kritor samt ritblock. Jag lärde mig paint när pappa var på möte, tog slut på färgpatronerna i skrivaren och spillde varm choklad på pappas tangentbord. Jag fick lära mig databasnamn som IOR, PUH och NASSE. Jo, på riktigt, dom hette så. (Rättelse, dom heter så fortfarande).

Nej nu fasen ska jag spruta in lite skum i rektum. RIM!

Cilofoam, bra skit. Haha, fattar ni...skit.



Kommentarer
Postat av: John Stål

Jag har IBS och känner fruktansvärt mycket för din situation. Har periodvis haft väldigt svåra symptom som helt plötsligt har löst sig av sig själv och allt har blivit normalt igen. Jag har aldrig sökt vård för min stackars bokstavs kombination. Tidigare jobb jag haft på kontor och lager-jobb har alltid haft toa i närheten, men nu jobbar jag med event ute på olika platser i Sverige och här finns sällan riktig toa tillgänglig.



Jag vet nu vad som händer nu för tiden när jag inte hinner gå på toa i tid. Jag skiter på mig. Hänt 4 gånger på jobbet. Jag har aldrig mått så dåligt som varje gång det händer. Det blir liksom dags och det är NU det händer helt utan förvarning. På morgonen måste jag tömma kanske 8 ggr men det är små mängder vid varje tillfälle, mår illa med då. Så går upp 1 ½ timme tidigare för att hinna med besöken. Det är dags är så dags att ta tag i problemet nu.. ska se vart jag kan söka mig för diagnos och behandling.

2011-03-22 @ 21:32:50
Postat av: John Stål

Jag har IBS och känner fruktansvärt mycket för din situation. Har periodvis haft väldigt svåra symptom som helt plötsligt har löst sig av sig själv och allt har blivit normalt igen. Jag har aldrig sökt vård för min stackars bokstavs kombination. Tidigare jobb jag haft på kontor och lager-jobb har alltid haft toa i närheten, men nu jobbar jag med event ute på olika platser i Sverige och här finns sällan riktig toa tillgänglig.



Jag vet nu vad som händer nu för tiden när jag inte hinner gå på toa i tid. Jag skiter på mig. Hänt 4 gånger på jobbet. Jag har aldrig mått så dåligt som varje gång det händer. Det blir liksom dags och det är NU det händer helt utan förvarning. På morgonen måste jag tömma kanske 8 ggr men det är små mängder vid varje tillfälle, mår illa med då. Så går upp 1 ½ timme tidigare för att hinna med besöken. Det är dags är så dags att ta tag i problemet nu.. ska se vart jag kan söka mig för diagnos och behandling.

2011-03-22 @ 21:33:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0